Man kan så mycket mer än man tror...

...men ibland vågar jag inte visa det.

 Min man har haft arbete på annat håll några dagar nu. Det innebär att det är jag som får ge djuren hö och vatten och se till att de lever, bära in ved, elda och styra med allt sånt. Och det fixar jag ju. Och idag var det dags för de stora stutarna att få ny ensilagebale och då kände jag att jag gärna velat vara den där dumma blondinen med tummen centralt placerad och inte veta vilket som är fram och bak på en traktor.

 

Nu är det inte så. Jag vet hur man hanterar en traktor, åtminstone i teorin så det var bara att bita i det sura och hoppa upp. Att batteriet var heldött var heller ingen fara...när jag ringde maken var svaret: "Batteriladdadaren står i gamla mjölkrummet, det är bara att koppla in, trycka på hjälpstart och hoppa in och starta". Inget överseende där inte...Men, jag fixade ju detta och lyckades få ner en bale i tråget så djuren blev nöjda. Men visst är det skönt att vara lite härligt hjälplös ibland...

Som tjej kan man ju faktiskt spela på det där...blinka lite med ögonen, fumla i håret och utbrista "Va, funkar inte halvljuset! Hur gör man för att laga det?" Och sen muntert titta på när någon kaxig man med stora händer ska försöka pilla bort och dit en liten glödlampa på bilen. 

Mannen på bilden har inget med artiklen att göra. Däremot hittade jag bilden på en blogg som beskriver problemet med att byta glödlampor på bilar med ingen plats för händerna.

Det är då man inte säger att man är lantbrukare :-)

Men det händer faktiskt inte så ofta...

Ha en bra kväll nu alla där ute