Jag har inte gått under jorden..

Nu när jag vant er med minst ett inlägg om dagen förstår jag om ni undrar. Mitt senaste inlägg var i lördags morse och nu är det måndag eftermiddag. VAD har hon gjort, människan????

Jo, det ska jag förklara. I lördags vid lunch packade vi in oss hela familjen och körde mot Rödeby. Lisa skulle vara med i simskolan där. När hon sen var färdig fortsatte vi vår färd och hamnade plötsligt i Gagnekulla hos några av våra äldsta (ja, som vi känt väldigt länge i alla fall..) vänner Kina och Fredrik. Vi har ett väldigt enkelt vänskap: Vi har firat midsommar ihop sedan tidernas begynnelse, eller åtminstone de senaste 16 åren eller nåt. Sen brukar vi ha en förhoppning om att träffas åtminstone en gång till under året, men konstaterar ofta vid midsommar att nej, det blev inte av detta året heller...Men det härliga är att det spelar ingen roll. Det är som om tiden stått still när vi träffats, att vi bara stängde dörren för att vända oss om och ringa på igen. Såna vänner gillas!
Förr delade vi amningsbesvär, bebisbekymmer och liknande. Nu ligger körskoleböckerna på köksbordet och vi diskuterar olika trafikmärken inför övningskörningar med våra äldsta barn. Tack Fredrik o Kina och era underbara barn för att ni finns och är precis som ni är <3

Ja, så där gick lördagen och sen vaknade vi upp till en härligt soligt och kall söndag. Då tog jag Micke-vovven med mig ut på vad som skulle bli en långpromenad, men istället blev det en joggingrunda! Riktigt, riktigt skönt att springa, bara lite förrädiskt underlag på vissa ställen.

Ja, sen var det dags att packa ihop oss i bilen igen och köra västerut denna gången. Mot min barndoms trakt och hus där numera min kära bror bor. Vad han själv inte visste var att hans dotter Anna planerat en överraskningsfest för honom och vilken härlig förvånad min han hade när han steg in i festlokalen och såg och hörde alla oss! Här kommer ett litet collage av bilder från Annas kamera.

Ja, vad säger man? Det blev en kanonkväll med många kramar, god mat, många skratt, god dricka och som avslutning ett varmt bad i tunnan innan hela familjen slocknade i ett av de blå husen. Att sen få stiga upp och äta frukost i sitt barndoms kök är faktiskt en upplevelse som är svår att beskriva. Lite sorgligt att åka därifrån och återigen säga hejdå till Anna som nu ska ge sig norrut. Men känslan sitter kvar länge och jag hoppas och tror att överraskningen blev precis så bra som vi önskade.
Så idag är det måndag och vi är så där härligt söndagströtta, men det är sportlov, vi är egna företagare och vi har tankat mycket energi denna helgen. Nu kör vi vidare mot våren och sommaren.
Tack alla som gjort våran partyhelg!
Kram