Det går bra nu...

Livet i Attanäs flyter på bra just nu. Kustvägens sparris och kultursafari blev ett superlyckat arrangemang. Vi hade massor av intresserade gäster här i helgen. Intresserade av strandpaddorna men också av naturleden och vår Sjösidan. Hela kustvägen var i rörelse och överallt hängde vimpeln som symboliserade ett företag som visade upp sig.

På tisdagen var vi på studiebesök på min ev. kommande arbetsplats. De har stort behov av bussförare, de ville ha glada, serviceinriktade och tekniskt kunniga chaufförer. För en gång skull känns det som om jag är rätt man på rätt plats. Efter studiebesöket var det dags för Karin och mig att ta bussen själva utan lärare och dra en sväng. Vi beslöt snabbt att dra till Kalmar och IKEA. Sagt och gjort. Som fnittriga tonåringar styrde vi nordöst på E22 och plötsligt var vi framme på parkeringen. Efter en snygg fickparkering rakt och mitt i rutan var vi redo att ta affären i besittning.

Lite lunch och lite inköp senare så drog hemåt igen. Det gick verkligen jättebra och en skön känsla börja kännas när man kör buss nu för tiden. Under resan lyssnade vi på Karin Vision Talk och pluggade på YKB som skulle skrivas senare i veckan.
Onsdag var det brandutbildning på brandstationen. Efter teorigenomgång med mycket tänkvärda tips fick ut och prova att släcka en "människa" som brann. Inte utan att adrenalinet rann till när man kände brandlukten och lågorna fladdrade runt en. Men det gick bra.

Sen fick vi även prova att släcka en brand med brandsläckare och det gick också bra. Tur man är stark för de väger en del. När vi kom tillbaka till skolan hade vi kallat in våra grannar i klassrummet bredvid till att vara statister när vi övade på "utrymning av buss". Det här är viktigt att alla känner till hur man knackar en ruta på bussen i nödsituation (från kanten och inåt mitten) och nödöppnar en dörr (vrid vredet vid idan om dörren och vänta någon sekund, sen kan du trycka upp dörren). Sen upptäckte vi också hur näst intill omöjligt det var att göra HLR i mittgången på en buss....
Torsdagen hade jag hemstudiedag och läste in de sista anteckningarna inför YKB-provet på fredagen. Sen sadlade jag om till sömmerska och gjorde Jennys balklänning näst intill färdig.

Ryggen blir riktigt snygg, men jag är riktigt nöjd med hela klänningen. Vacker färg, skönt material när man väl lärt sig hantera det och en nyservad symaskin. Dessutom är modellen "ren" och enkel och relativt lätt att sy så det är en ren njutning.
Så var det då fredag och dags att skriva Yrkeskompetensbeviset. Nervösa men samlade gick vi in och börjar....Skitsvårt! Frågor som vi aldrig berört, orelevanta frågor och ja, hoppet försvann rätt snabbt. Man fick ha max 12 fel och när jag gått igenom alla frågorna var jag osäker på 16...Inte bra. Men när jag väl tryckte på "rättaknappen" så hade jag 9 fel och det räckte! SÅÅÅÅ LYCKLIG!!!! Vi som klarade det (halva gänget) var så här glada:

NU kan vi äntligen titulera oss som färdiga Bussförare och redo för att söka jobb. Härlig känsla! Sen åkte jag och hämtade bästa Joel vid tåget och sen hade vi fredagsmys hela kvällen.
Idag har vi varit i Olofström och levererat den finaste balklänningen till den finaste Jenny. Hoppas hon får en riktigt trevlig bal för visst är hon vacker i sin klänning:

Med lite smink, löshår i vackra lockar och med vacker partner kan det ju inte gå fel...
Så för att sammanfatta veckan: Det går bra nu!
Låt oss nu fortsätta ha lite flyt så vi klarar de närmsta två veckorna också...det är lite för tjockt i min almanacka just nu....
Gör saker man mår bra av - då orkar man mycket mer än man tror!
Krama varandra!

Jag ser ju att ni sitter där och väntar!

Jag ser hur besöksräknaren skuttar fram när jag har någon sekund ledigt och är inne här o kollar.
Men fortfarande är livets tempo galet för mycket och jag kämpar och ligger i för att följa med i tempot...Men nu börjar jag se slutet och snart kan jag kanske börja andas igen. Jag har inte suttit på min häck och kollat tv på säkert tre veckor, jag har inte ridit och tagit hand om mina hästar på ...väldigt...länge. Jag har dåligt samvete för mycket just nu, men jag vet att det kommer andra tider, att det finns en ljusning, att nätterna blir längre och ljusare och att snart sitter jag på hemmet och undrar vart livet tog vägen.
Jag vill verkligen inte att det snurrar så här fort, men jag gör saker jag gillar och ser ljuset i tunneln och DET är inte ett tåg....
Så nu kröker jag nacken, borrar ner huvudet och kör de sista veckorna också. SEN vet jag inte alls vad som händer, livet är fullt av överraskningar och jag bara flyter med...

Strandpaddorna har visat sig igen

Som ni som följt min blogg vet så deltar vi i ett projekt som handlar om att rädda Strandpaddan (Bufo Calamita). På vår mark har grävts två stycken dammar á 1000m2 enligt konstens alla regler och där är det tänkt att den starkt hotade Strandpaddan ska trivas och föröka sig.
Det gör den! Förra året sjöng de hela vår och sommarnätterna igenom och det resulterade i massor av små yngel och senare även färdiga paddor. I år har de varit igång ett tag men alla har nog inte hittat till dammen än för Hansi hittade en liten en vid en stenhög ca 50 meter ifrån dammen. Så här ser de ut:

Strandpadda

Nu hoppas vi att det ska bli lika full fart i år. Det känns skönt i själen att göra något för ModerNatur och om det är så att jag står inför Stankte Per en dag kan jag i alla fall säga att jag gjorde vad jag kunde för att rädda arten Bufo Calamita.
Till helgen blir det fullt ös längs Kustvägen! 45 st företag och privatpersoner öppnar sina dörrar och bjuder in till "Kustvägens Kultur och sparrissafari" Missa det INTE! Läs mer på http://www.kustvagen.com/
Då blir det premiär för vår naturled och vi hoppas strandpaddorna visar sig också.
Vi ses!

Äntligen!

Det har verkligen kostat mig blod, svett och tårar men nu har jag det i min hand. Busskortet.
Kortet som jag kämpat så för de sista månaderna och som jag över huvudtaget inte hade en susning om för ett halvår sen....
Men denna veckan har varit kämpig på många sätt. Pressen, uppladdning, fokusering som värsta idrottsman. Mådde pyton i söndags kväll men bet ihop och gjorde en i mitt tycke rätt ok uppkörning i måndags morse. Tyvärr tyckte inte besiktningsmannen det :-( För första gången i mitt liv blir jag underkänd på ett prov...en prövning...Och man ställer ju inte lägre krav på sig själv bara för man blir äldre, snarare tvärtom. Som en örfil för självkänslan. "Jag kan ju inte köra buss ju"
Sen blev jag i princip lovad en ny uppkörningstid i veckan så jag kunde i lugn och ro åka med Hansi och Joel till Karlstad där Joel skulle spela JSM. Hotell var bokat, hund och häst och framförallt barnvakt var ordnad.
Då kommer nästa bakslag. Tid för omprov fanns idag fredag (ett dygn efter beräknad avresa till Karlstad) eller skulle jag få vänta till 27 maj....Suck, välja mellan en uppkörning och en weekend med maken och sonen och tre nätter på hotell? Vad väljer man? Efter tårar, ångerst och lite sunt förnuft beslöt jag stanna hemma, skicka iväg pojkarna och själv givetvis klara uppkörningen idag. Joel dealade med sin mor: "Mamma, fixar du uppkörningen så lovar jag komma till SM fler gånger, för din skull" Den kör vi på tänkte jag och laddade återigen upp som värsta idrottsman och denna gången gick det bättre!
Nu är det "bara" ett yrkeskompetensprov sen är vi klara för sommarjobb på linje 3 :-)

Och vips passerade vi 4000 besökare...

Fast jag är så dålig på uppdatering nu för tiden. Men jag skyller på våren! Jag njuter i fulla drag, även om jag som vanligt är superstressad just i maj. Det är en hektisk månad, det har jag konstaterat förrut och detta året ser inte ut att bli bättre på det området.
Något år när barnen är stora och jag har möjlighet, ska jag vara ledig, ha semester i hela maj och bara njuta. Möta våren söderöver och sen flytta hem och ta in hela registret av vitsippor, vårfåglar, blomknoppar, körsbärsblommor, syren och liljekonvalj....I lagom takt....
Mellan hägg och syren är en magisk tid. Ta vara på den, öppna alla sinnen och ta in alla intryck.
Själv har jag fullt upp med busskortet, det är inne på slutfasen nu kan man väl säga. Men jag tycker det är väldigt kul att läsa och lära nya saker så jag funderar skarpt på att plugga till hösten också. Vad vet jag inte än men jag följer min magkänsla så får vi se hur det blir.
Nu hoppas jag bara att farfar är med mig veckan framöver och håller mig bakom ryggen...