Ismaskin

I mitt liv som bussförare är det bra om man är lite idrottsintresserad. Annars blir man det. Det blir ett antal timmar sittandes på läktare för att kolla in laget man kör. Det blir handboll, fotboll, friidrott men främst ishockey. Eftersom jag inte har någon hockeybakgrund, inte spelat själv och ingen av barnen har det blivit ett nytt intresse. Att sitta i en kall ishall, alltid på bortamatcher, dvs, jag är oftast ensam om att heja på bortalaget. 

Och i periodpauserna kan man ju alltid sitta och drömma att det är jag som kör ismaskinen :-) 

Någon gång hoppas jag få chansen att glida in på isen och dra några rundor och lämna en glansig is efter mig. 

Men nu är det dags för sista perioden, mitt lag för dagen, Örlogsstaden leder med 5-3 

Sen ska bussen packas igen och vi rullar hemåt. 

Tjingeling från Sävsjö

Kyrkhult om hundra år

Jag fick en kasse med mina gamla skolböcker av min brors sambo för ett tag sen. Igår satte jag mig och började gå igenom den. Och vad jag skrattade! Att svenska var favoritämnet redan då stod klart. Och att skriva berättelser, reseskildringar och även lite fantasy tyckte jag var riktigt roligt. Jag hade högläsning för mina barn igår och idag publicerar jag en uppsats skriven av mig i september 1983. Den beskriver mitt liv 2083. Jag var en härligt naiv 12-åring då :-)

Kyrkhult om hundra år

Idag ska jag gå upp, när solen går upp. Vi har nämligen ingen tid här. Den försvann år 2013. (?!?)

Ingen vet vart. Men det är bra för att nu tar det bara två gamla minuter att åka runt jorden. 

Nu ska jag berätta om en dag 2083. 

Jag går alltså upp, när solen går upp. Sen tvättar jag mig i löddrigt vatten, som finns direkt i kranarna. När jag ska äta äter jag gröt med juice. Korna har slaktats har jag hört. (Med dagens mjölkpriset till bonden låter det ju inte otroligt) Jag har bara druckit mjölk en gång. Men det var inte gott. Det smakade diskmedel. Jag har hört att förr i världen fanns både standard, mellan och lättmjölk. Sen klär jag mig i papperskläder. Det är engångsvaror, som jag köper i 1000pack. (ibland känns det som om vi är på väg mot detta) De är sköna. Sen reser jag till jobbet. Jag tror jag tar tefatet idag. 

Jag jobbar på en nedrustningsfabrik. (Här fick jag förklara för mina barn att 80-talet var mer än axelvaddar, det var mycket snack om upp och nedrustning av kärnvapen)

Där jobbar 150000 människor. Det finns knappast några vapen kvar. År 2070 var det ett val om fred på jorden. Då röstade 19 tjugondedelar (borde vara 95%) av jordens befolkning mot krig. De andra mobbas mycket. 

Jag bor på Smedjevägen 5 (känns adressen bekant? Jo, det är morfars gamla adress) i Staden Kyrkhult. Där har jag en lyxvilla med min man. Vi är lyckliga tillsammans. Vi har byggt en swimmingpool med hopptorn. När jag kommer hem äter jag, sen sätter jag mig framför tv:n. Vi har 22 kanaler. Sport i en, nyheter i en osv. (Behövde visst inte vänta till år 2083 för detta)

När jag sett klart deckaren, ska jag till kyrkan och se AC/DC. (!!!) I kyrkan spelas alltid hårdrock och pop. 

Min morbror bor på månen och min pappa är på Mars. I somras var jag på månen och hälsade på min morbror. Han bodde i något som liknade ett rymdskepp. När jag skulle gå på toa fick jag trycka på en knapp, så kom en toa inrullandes. När jag skulle sova fick jag trycka på en annan knapp, så kom en säng farandes. Allt var mekaniskt. Varje person hade två datorer (ja, det behövde man väl heller inte vänta tills 2083..)

När jag skulle hem råkade jag ramla ner i en krater. Men jag hittade en en hemlig gång. Och tänk! Den ledde till rymdplatsen. Jag kom lyckligt hem. 

Anna-Karin

OBS! Får läsas upp (Ja, kanske rent av publiceras på internet år 2015)

Så roligt att läsa idag, 32 år senare. Visst är det viktigt att spara vissa dokument? Och idag sparar jag denna berättelse på nätet. Undrar om jag, eller någon annan kan läsa den här år 2083? 

Gott nytt år

Ja, det var ju en märklig rubrik, eller kanske inte så här års förstås.

Men idag firar vi nyår. Och ett gott nytt år! 

För ett år sen hade jag nog inte burit ett sånt här armband. 

Idag har hela familjen likadana, utom Hansi, men han har en fin mössa istället. För ett år sen var cancer en sjukdom som drabbade andra, drabbade dem som rökt i hela sitt liv eller jobbat med asbest. Jo, visst fanns det de som inte hade gjort det som fick cancer ändå, men det var de! Inte vi!

Som jag skrev i min årskrönika ringde min bror Pelle mig för ganska exakt ett år sen. Han hade varit på akuten i Karlshamn med min brorsdotter Jenny. Hon hade haft så väldigt ont i huvudet och det gick inte över. Inget konstigt tyckte väl vi och även sjukvården till att börja med. Hon hade jobbat mycket, nyss tagit körkort, mycket att stå i. Och att hon kräktes i samband med huvudvärken var ju heller inget konstigt när stora delar av familjen lider av migrän. Men det var något som inte stämde, de beslöt göra en röntgen av hjärnan "för att utesluta..." 

Det läkarna såg där, förstod jag senare, var nog betydligt mer än de sa till Pelle och Jenny just då. Och jag är ytterst tacksam att läkaren omedelbart beställde en ambulans och de fick åka akut ner till Lund. Men då fattade vi nog inte allvaret heller. Visst, de skickar ju inte en 21årig tjej till Lund akut med ambulans om det inte är allvarligt. Men det är svårt att ta in allt just då, man rycker lite på axlarna och "Jaja, de kollar över henne, sen är hon snart hemma igen och allt är som förrut" 

Allt blev inte som förrut...

Under en röntgen i Lund gav Jennys kropp upp, den orkade inte längre. Hjärtat slutade slå. Och jag kan bara tacka alla Gudar och skyddsänglar och allt man kan tänka sig att hon var just där, just då. 

Om hon varit hemma....

Det är då man börjar tänka hur bräckligt och skört allting är, saker man tar som självklara är inte det. 

När jag sen fick se röntgenbilden förstår jag faktiskt inte hur man över huvud taget kan fungera med en sådan tumör i hjärnan.

Ja, vad säger man? Fattar ni? Det blev akut operation där direkt och sen följde nedsövning, försiktiga försök att väcka henne och vi höll alla andan dessa dagarna. 

Men för att hoppa över några steg blev vägen tillbaka lång och krokig, även om Jenny visade direkt att hon är en kämpe, den starkaste av oss alla och hon gav aldrig upp. 

Om ni vill läsa hennes blogg finns den på www.estetjenny.blogspot.se

Och om ni verkligen vill veta hur det känns att stå vid sidan och se på vill jag att ni läser Storasyster Annas inlägg  http://estetjenny.blogspot.se/2014/02/en-storasysters-berattelse.html

Det är fortfarande det absolut starkaste inlägg jag läst och jag lipar som ett barn varje gång jag läser det. Men det beskriver så bra hur det verkligen känns. 

Sen följde ju då ett år med cytostatika (cellgift), strålningar, fler operationer, mer cytostatika. 

Idag firar vi ett nytt år, ett Gott Nytt År. Nu lämnar vi detta året bakom, vi kommer aldrig att glömma det och det har lärt oss mycket. Men nu vill vi framåt! 

Nu Jenny, nu kör vi!

All kärlek till dig, min egen JännuPennu ❤️

Vårkänslor

En sol från klarblå himmel. Mer behövdes inte för att hönorna skulle få vårkänslor. De fick gå ut en stund idag, under tiden jag höll koll på himlen efter rovfåglar. Och genast började de picka i det frusna gräset, bada i sanden och tuppen visade stolt upp sig. 

Denna tupp är för övrigt till salu, död eller levande. Eller blir det Coq au vin i ett kök nära mig. Han är nämligen väldigt mobbad av den andra tuppen och hönorna i min lilla flock.

Jag ska bara hitta den där instinkten djupt inom mig att husdjur är mat... 

Ett litet inlägg om att dagarna blir ljusare och längre. Njut av det idag! 

A-K

Attanäs, Sverige, Världen

Fokus

Ja, då var ju tanken att jag skulle blogga.

Och misslyckas direkt med att ta bort min årskrönika igår. Dock hade jag den sparad så den fick jag upp igen. 

Idag skrev jag ett långt inlägg om min första bekantskap med yogan, gick ur bloggappen för att leta upp en bild och vips så var inlägget borta :(

Vad lär jag mig på det? Spara! 

Men i alla fall, jag orkar just nu inte skriva om allt igen, jag har glömt formuleringarna och jag blir allmänt sur på mig själv. Så mitt inlägg om yoga kommer en annan dag. :) 

Men när jag ändå har letat upp en bild kan jag ju lägga in den i alla fall. 

Det är ett schema på en solhälsning och är ett vanligt flöde i yogan. Den har jag snart lärt mig och känner mig lite bekväm med. Mitt mål med yogan är ju då att behålla min smidighet jag trots allt har. Och att lyssna på min kropp, få en stund för mig själv med tid för reflektion och jag vet, det låter flummigt, men lyssna inåt och lära mig fokusera. Vi får väl se. Just nu känner jag mig inte så fokuserad alls utan vill helst bara klicka på avbryt och slänga detta inlägget. Men istället klickar jag på Skicka och så får jag fortsätta i ämnet en annan dag. 

Vill ni läsa mer om varför man ska börja yoga kan ni läsa på den utmärkta sidan www.alltomyoga.se där jag hittat mycket nyttigt. Bl.a denna artikel: 

http://alltomyoga.se/2014/12/23/yoga-mycket-mer-an-traning/

Tjingeling

Jo, det är sant! Jag ska börja blogga igen :)

Efter många påtryckningar, det verkar finns intresse för det jag skriver. Och eftersom mitt huvud är fullt av idéer och tankar som behöver komma ut så har jag under moget övervägande beslutat mig för att börja blogga igen. 

Nu har jag dessutom hittat en app som gör att jag kan jobba med detta på min Ipad. Det känns som om tekniken har motarbetat mig ett tag, men när jag nu lyckats lösa denna knuten också är det väl inget som hindrar mig. 

Så nu, i mån av tid, kommer det att komma korta och långa inlägg här. Det kommer att handla om mina jobb, min träning, mina tankar om framtiden och dåtiden. Det kommer också bli recept, tips på mat, hälsotips, tankar om kombinationen kost, hälsa och motion. 

Det kommer också bli lite mer privat ibland när jag känner för det. 

Om det lockar er att läsa så håll koll på denna sida, prenumerera gärna på inläggen och skriv kommentarer. Ge tips om vad ni vill läsa. Låt det bli en levande blogg. Annars kan jag lika gärna skriva ner det jag tänker på i en gammal skrivbok av papper och lägga i en låda. 

Så okej, nu är jag igång

Er skribent i Attanäs, Sverige, Världen