Årets som gått 2011

Vissa traditioner måste man hålla vid liv.
Jag sitter ibland och skumläser min gamla blogg och minns detaljer som troligtvis annars fallit i glömska. För er men främst för min egen skull tänker jag därför fortsätta skriva årskrönikor så länge jag känner för det. Och här kommer nu årets upplaga:
Januari

Årets började där det förra slutade i en badtunna på Hallagatan. Där gav jag mig själv ett nyårslöfte som jag kommer att återkomma till i slutet. Januari började annars som det brukar men lite fortsatt jullovsslapp. Min mor och far firade guldbröllop och snö fortsatte att singla. Vi sjöng ut julen i Torhamn tillsammans med alla körerna och Jämjö Musikkår. Vi fick även några åk på vår skridskois här på dammen. Annars var jag mest hemma och donade och kände mig faktiskt lite arbetslös ibland. Inga större projekt att ge sig in i och lite rastlös. Så fyllde då en av mina bästa vänner 40 år och i present av oss fick hon åka till Öland för en Magisk afton ihop med oss den 29 januari. Man kan väl lugnt säga att hela 2011 skapades där för mig! Jag fick en insikt som jag beslöt att följa och med min farfars hand på axeln följde jag mitt hjärta och magkänsla. Jag hade före den 29 januari 2011 aldrig sett mig själv som en busschaufför men plötsligt stod allt klart, det var ju det jag skulle syssla med!
Februari
Månaden började med bokföring och hög tankeverksamhet. Hur skulle jag kunna ha råd att ta busskort? Slappnade av med lite jobb vid min älskade symaskin och sydde en kreation till min syster bland annat.

Jag och Jenny började också fundera på vårt balklänningsprojekt som resulterade i att jag köpte in blått fint tyg från Tyskland. När jag till slut insåg att jag aldrig kommer att kunna få ihop pengar till ett busskort så la jag den idén på hyllan och tänkte "Ja,ja det var en kul idé och inget mer". Detta var på en fredag och på lördagen när jag läste tidningen såg jag plötsligt annonsen om att Karlskrona Kommun anordnar Bussförarutbildning via Komvux! Jag ringde direkt och kollade och det lät nästan för bra för att vara sant. "Studiestöd under tiden, intensivutbildning, YKB ingår. Stor chans till jobb efter avslutad utbildning." Snabb var jag att skicka en ansökan och sen var det bara att vänta. Lite frustrerande att inte veta om man skulle ha våren helt ledig till att så frö, fixa Källarstugan osv eller om man skulle sitta nersjunken i teoriböcker i 12 veckor medan våren bara kom över en. Men, det var bara att göra det bästa av det. Under tiden blev jag talesman för Kustvägen och dess problem med strömförsörjning när stormen rasar. Intervjuad i radion och en lördag hade de tydligen sänt mitt inslag varje timme i Riksradion. Lite kul faktiskt. Jag kommer fortsätta att vara "en pinne i arslet" hos Eon ända tills kablarna är nergrävda, jag lovar! Februari 2011 innebar också att min kära storebror Pelle skulle till att fylla 50 år. Själva födelsedagen firade han på annan ort men hans kreativa dotter Anna som befann sig på andra sidan jorden på sin Jorden Runt resa smidde planer. Det blev så småningom en riktig överraskningsfest som jag tror broder min gillade. I februari började även Lisa på simskola i Rödeby. Simma kunde hon hjälpligt innan men här blev det finslip och lite mer vattenvana. Och vi fick en resa till Rödeby varje lördag :-)
Mars

Mars inleddes med lite skönt vårväder och jag och Lisa fixade en picknick hos Karl-Axels. Snö började försvinna och det fanns hopp om en vår även detta året. Den 3 mars fick jag besked om att jag kom med på Bussförarutbildningen. Nu startade en febril planering. Hur skulle vi göra med Lisa: Skulle vi försöka få in henne på fritids för 3 månader? Skulle vi ordna så det fanns någon hemma här när hon kom hem från skolan eller skulle hon klara det själv? Vi valde det sista alternativet och återigen bevisade barnen att ger man dem ansvar fixar de det galant. Hon kom hem, gick in och ringde mig en snabb signal varje dag. Fungerade alldeles utmärkt! Sen var det Jämjöspelen och där vann Joel två klasser och mamman var så stolt.
Så blev det då den 14 mars och jag började skolan igen. Spännande med nya kurskamrater "ett spretigt gäng" som rektorn själv sa senare, men Gud så kul vi fick. Om någon sagt mig tidigare att jag skulle bli bästis och bundis med en 23årig syntarbrud hade jag nog gapskrattat men så blev det. Vi blev ett otroligt gäng som gick in i vår lilla bubbla och läste bromssystem, lärde oss backa och göra säkerhetskontroller. Vi kopplade dessutom av med Skitgubbespel på rasterna och hade riktigt kul ihop. Vi pushade och stöttade varandra på ett sätt jag inte trodde var möjligt och vi delade med oss av alla våra olika erfarenheter.

Nu slutade jag också att blogga, att fylla i min almanacka och gick in i ett konstigt vakuum medans staren kom och vitsipporna blommade.
April

April gick i samma tempo, med teoriplugg, övningskörningar och lite avkoppling med körövning. Allt annat stod egentligen still här hemma känner jag. I mitten på april gick vi handledarutbildning så även Joel fick börja övningsköra. Och sen blev det påsk även i år. Detta året utökade vi familjen med Lovisa, Joels flickvän som valde att fira påsk hos oss. Och den 22 april var det faktiskt som en sommardag med 18 grader, kubb och grill. Firade sen valborg på Hallagatan, det var blåsigt och eldningsförbud men annars skönt.
Maj
Eftersom Joel vann DM så var han kvalificerad till SM i Karlstad så vi bokade hotell dit och planerade vår resa med barn och djurvakter. Och den 4 maj skrev jag teoriprovet och klarade det! Vilken skön känsla. Men än var det inte klart, en uppkörning väntade och senare ett YKBprov. Men innan dess hann vi med ett härligt FlowerPowerparty till våra nya 40åringar i kretsen. Det blev en riktigt kul kväll med mycket flum och många skratt.
Så blev det då den 9 maj och Anna-Karin var först ut av kursmedlemmarna som skulle köra upp. Laddad som en elitidrottsman med en magsjuka i historiken klev jag med darriga ben upp i bussen och gjorde en hyfsad körning. Dock bedömde besiktningsmannen mig som lite för osäker för att godkänna mig...En kuggning, mitt livs första underkända prov och självkänslan fick sig en rejäl törn. Dessutom visade det sig att nästa uppkörningstid var den 13.e när jag enligt planen skulle befinna mig i Karlstad för att heja fram Joel på SM. Tårar och ångerst men med en gnutta självdistans så stannade jag hemma för att köra upp en ytterligare gång och denna gången gick det bättre. Så fredagen den 13 maj stod jag med ett godkänt d-kort på pappret. Ännu återstod YKBprovet men en god bit på väg var jag allt. 19 maj hämtade vi Karl-Axel vid bussen och helgen 21-22 maj var det Sparrishelg på kustvägen. Ett evenemang som bara blir bättre och bättre för varje år ju mer vi företagare lär känna varandra och lär oss samarbeta på ett sätt som nog är lite unikt. Här finns ingen Jantelag utan tvärtom tipsar vi varandra och hjälper varandra så mycket vi kan.
Tisdagen den 24 maj var vi på studiebesök på vål ev. framtida arbetsplats Bergkvarabuss. De var väldigt intresserade av oss och ville ha serviceinriktade, trevliga och ödmjuka chaufförer. Precis såna som vi skolat och jobbat på att vara. Efter besöket fick jag och Karin en buss att råda över själva den eftermiddagen och vi for mot Kalmar som fnittriga skoltjejer ute på äventyr. Att köra buss själv utan någon som påpekade brister och missar var något nytt men samtidigt lite läskigt. Sen blev det brandutbildning och den 27 maj satt vi där på Transportstyrelsens teorirum igen. Denna gången för att skriva sista provet YKB. Det var verkligen skitsvårt och ingen av oss trodde nog att vi skulle fixa det men det gick! Alla prov skrivna och godkända och nu var vi färdiga bussförare! Vi avslutade maj med att köra en långresa till Skåne.

Juni
Den 1 juni avslutade vi kursen med en lunch på Utkiken och sen drog vi ett glatt gäng till Bergkvarabuss och skrev in oss. Vi fick ut och provköra med Peter med en stor, röd Kustbuss och det gick ju över förväntan för oss allihop. Sen ringde in oss och sa att vi var välkomna på biljettutbildning på måndagen efter. Rätt in i smeten alltså. Under kristihimmelsfärdshelgen hann jag dock med en avslutning med kören i Torhamn, ett framträtande i Kristianopel, lite mjölkning och en avslutningsgrill med JämjöBTK. Som om det inte var nog och inte helgen heller så hanns det med ett 50årskalas för Katarina, Centerns Miljödag och min fars 75årsdag och att fira Josefins 13årsdag. Sen var vi på plats på Bergkvarabuss kl 7 för att lära oss biljettmaskinens magiska värld. Många biljetter blev det. Sen firade vi Jennys student och veckan efter var det bara att bita i det sura äpplet och anpassa sig till bussförares otroliga arbetstider. Här skulle köras linjebuss på riktigt. Dock med handledare de första två veckorna. Men vissa av oss nöjde oss inte med det utan fick plötsligt känna på hur det är att vara tillgänglig, timanställd bussförare. Lördag eftermiddag ringde telefonen och de frågade om vi kunde köra buss på MetalTown i Göteborg på natten. Sagt och gjort, vi drog upp till Götet, fick varsin buss och började köra. Plötsligt utan handledare, i en ny stad, i mörker och lite osäkra på vägen. Men det gav ju nya erfarenheter som vi haft mycket nytta av under året. Och det var ju detta vi utbildat oss till.
Sen följde ännu en vecka med linje och handledare som avslutades med körning på Lövmarknadsdagen, en fullständigt kaosartad men rolig dag.
Sen tog vi ledigt från bussen och ägnade oss åt en helt normal midsommarafton i Attanäs.
Juli
Juli flög iväg med massa bussjobb, 50årskalas hos grannen Gunnar och ytterst lite sol o bad.

Vi började även vår riktiga uthyrning av Sjösidan och det fungerade precis som vi tänkt oss. Nöjda kunder! Hoppas på mer sånt nästa år.
Augusti

Fantastiskt svampsommar tack vara regn och värme i lagom doser. Vi plockade många liter kantareller och några av dem ska faktiskt avnjutas ikväll tänkte jag. I början på augusti hade vi även ett gigantiskt uppdrag med bussarna. Över 100 bussar från Bergkvarabuss var engagerade i det stora scoutlägret i Rinkaby. Vi körde scouter till och från Kastrup, Sturup och ut på olika småcamper mitt i skogen. Vi körde nog på max vad kör o vilotiderna tillät men roligt var det och många nya kontakter knöts.
13 augusti fick vara med om ett härligt bröllop mellan Joakim&Marika och sen var det bara en vecka kvar till mitt eget stora 40årsfirande. Det blev en blåsig historia innan vinden mojnade framåt kvällen men helt magisk kväll med de flesta av mina nära och kära samlade. Fina presenter fast jag inget ville ha och en lycklig Anna-Karin med både scen, mick och högtalare.
Sen började skolorna och allt återgick till det normala igen. Den 27 aug körde jag Torhamns Centeravd på en underbar resa till Öland. Strålande väder, gott om tid och intressanta resmål. Äntligen stod det klart att det var det här farfar menade.
September
Jag drog med körerna till Polen på en tredagarsresa. Dock inte med mig vid ratten men jag fick förmånen att följa med chaffören vid körningen på och av färjan, vid incheckning av "brobizzen" och genom Polens gator. Lärorikt och trevligt.

Vi for runt och besökte bland annat ett av de gamla koncentrationslägren och det var ett starkt känslomässigt besök. Sen blev det busskörning för hela slanten resten av september förutom vecka 38 där vi egentligen tänkt resa utomlands men vi hann inte riktigt med utan beslöt stanna hemma istället.

I slutet av september kom nästa dip under under året. Jag blev kallad till min livs första mammografiundersökning i början av september och när jag sen blev kallad på återbesök i slutet av månaden och de där tog både ultraljud och biopsi. Detta var en chock för mig som givetvis trott man är odödlig precis som alla andra. Många tankar började snurra och när jag sen inte fick provsvaren direkt utan istället en tid till kirurgen var man inte längre så kaxig. Med darriga ben och Hansi tryggt vid min sida kom jag in och då visade det sig inte vara någon fara men det såg onekligen skumt ut på skärmen. Plötsligt inser man att det finns viktigare saker i livet än pengar och rikedom och att inte alla som går in genom den dörren kommer ut på lika lätta steg som jag den gången. Jag tänker på alla de jag känt som genomgått detta helvete som bröstcancer innebär. Några har klarat det men några finns tyvärr inte med oss längre.
Oktober
1 oktober körde jag C-kvinnorna i Blekinge på en fin resa till Mönsterås med omnejd. Ännu ett trevligt engagemang där jag fick visa min kapacitet som förare men även som reseledare och fixare. När plötsligt den riktiga reseledaren är tvungen att stanna hemma pga. sjukdom i familjen står man där och är tvungen att FIXA det! Men det gick över förväntan och jag tror samtliga var nöjda.

Oktober avslutade jag med att ta med Josefin och Patrik till Göteborg för att umgås med Anna&Mats. Ett par härliga dagar under höstlovet i ett ruskigt Göteborgsväder.
November

Lite lugnare på bussfronten så jag hann med att följa med Lisa när klassen skulle åka skridsko för första gången, jag tog emot och styckade en halv gris under feberfrossa, jag körde skolskjuts och i slutet av november kunde jag kvittera ut min födelsepresent från mina syskon nämligen ett julbord på Eriksberg med syskon, föräldrar och även Anna som dagen till ära kommit dit. Mycket trevligt! Dagen efter sjöng vi på 1 advent i Jämjö. Nu var julen över oss!
December
Vi började med att åka till Växjö för att kolla när Joel spelade och för att mysa med honom och Lovisa. Sen var det SSM i Karlskrona helgen efter men då blev han tyvärr skadad så han inte kunde fullfölja. Lisa var också sjuk mycket i december, feber och en elak hosta som fortfarande inte gett sig riktigt. 14 dec kvitterade jag ut en annan födelsepresent nämligen en massage från Pi och Gunilla. Och den 16 december hade vi stor julkonsert i Jämjö Kyrka tillsammans med Vocal Six.

Dagen efter ordnade BergkvaraBuss ett julbord för alla anställda på Stuvenäs och maten var ju god. Sen var vi inne i julveckan med alla förberedelser, skolavlutningar och granhuggning för att slutligen sitta ner och fira en riktigt mysig jul tillsammans med min bror som valde att fira med oss i år också. Sen fyllde Joel 17 och vi hämtade Lovisa som firat jul på Gotland och vips är det nyårsafton och här sitter jag och skriver nyårskrönika.

Året 2011 kan ju utan vidare kallas Bussåret för mig. Det var året jag startade en ny karriär, men också året jag fyllt 40 och lärt mig ta varje dag som den kommer, prioritera viktiga och positiva saker för att må så bra som möjligt. Det är också året som det försvann 10 kilo från min kropp, det var det målet jag satte för mig själv i början på året och det har jag lyckats med. Nu för tiden avlägger jag inga löften men jag sätter upp små mål som jag vill med mitt liv och de är ännu hemliga för 2012 men jag hoppas och tror på dem.
Så nu önskar jag er alla Ett riktigt Gott slut och ett ännu bättre Gott Nytt ÅR!