Råkade surfa runt och hittade min bortglömda blogg....Måste erkänna att jag inte haft tid att blogga i sommar men heller inte haft det där behovet. Allt har gått i ett och jag har varit glad om jag fått till en statusrad på Facebook för att visa att jag lever.
Nu kändes det helt overkligt att läsa mina inlägg från våren...
Nu har jag ju rattat buss på heltid (gott och väl) i tre hela månader och känner mig väldigt bekväm och säker vid ratten. Dessutom har jag fått bekräftat det jag redan anat: Det är mycket trevligt att köra buss! Även dagar när man är så slut i kropp o knopp så nog sjutton längtar man till bussen dagen efter.
Jag har hamnat rätt!!! Och får beröm för min körning, inställning och min fallenhet för yrket. Tänk att farfar visste...och kände mig så väl... Jag blir mer och mer facinerad av detta faktum.
Sen har jag passat på att fylla 40 också! Det var också kul! Jag beslöt tidigt att passa på att dra ihop släkt och vänner på ett enkelt party och det blev sååååå bra! Med scen och mick och musik och god mat och allt!
Ja, man vet ju aldrig hur länge man lever, men ett redit 40årsparty hann jag med i alla fall ;-)
NU lovar jag inte att fortsätta blogga för som sagt tiden är begränsad och lusten måste finnas, men plötsligt händer det, så glöm inte bort mig och min blogg!
BUSS OCH HEJ!
Attanäs är en liten by vid östra kusten i Blekinge. Här händer det stora och framförallt små ting och eftersom jag aldrig blev den där journalisten på DN får jag försöka skriva och förmedla dessa ting här istället.
