Årets som gått 2011

Vissa traditioner måste man hålla vid liv.
Jag sitter ibland och skumläser min gamla blogg och minns detaljer som troligtvis annars fallit i glömska. För er men främst för min egen skull tänker jag därför fortsätta skriva årskrönikor så länge jag känner för det. Och här kommer nu årets upplaga:
Januari

Årets började där det förra slutade i en badtunna på Hallagatan. Där gav jag mig själv ett nyårslöfte som jag kommer att återkomma till i slutet. Januari började annars som det brukar men lite fortsatt jullovsslapp. Min mor och far firade guldbröllop och snö fortsatte att singla. Vi sjöng ut julen i Torhamn tillsammans med alla körerna och Jämjö Musikkår. Vi fick även några åk på vår skridskois här på dammen. Annars var jag mest hemma och donade och kände mig faktiskt lite arbetslös ibland. Inga större projekt att ge sig in i och lite rastlös. Så fyllde då en av mina bästa vänner 40 år och i present av oss fick hon åka till Öland för en Magisk afton ihop med oss den 29 januari. Man kan väl lugnt säga att hela 2011 skapades där för mig! Jag fick en insikt som jag beslöt att följa och med min farfars hand på axeln följde jag mitt hjärta och magkänsla. Jag hade före den 29 januari 2011 aldrig sett mig själv som en busschaufför men plötsligt stod allt klart, det var ju det jag skulle syssla med!
Februari
Månaden började med bokföring och hög tankeverksamhet. Hur skulle jag kunna ha råd att ta busskort? Slappnade av med lite jobb vid min älskade symaskin och sydde en kreation till min syster bland annat.

Jag och Jenny började också fundera på vårt balklänningsprojekt som resulterade i att jag köpte in blått fint tyg från Tyskland. När jag till slut insåg att jag aldrig kommer att kunna få ihop pengar till ett busskort så la jag den idén på hyllan och tänkte "Ja,ja det var en kul idé och inget mer". Detta var på en fredag och på lördagen när jag läste tidningen såg jag plötsligt annonsen om att Karlskrona Kommun anordnar Bussförarutbildning via Komvux! Jag ringde direkt och kollade och det lät nästan för bra för att vara sant. "Studiestöd under tiden, intensivutbildning, YKB ingår. Stor chans till jobb efter avslutad utbildning." Snabb var jag att skicka en ansökan och sen var det bara att vänta. Lite frustrerande att inte veta om man skulle ha våren helt ledig till att så frö, fixa Källarstugan osv eller om man skulle sitta nersjunken i teoriböcker i 12 veckor medan våren bara kom över en. Men, det var bara att göra det bästa av det. Under tiden blev jag talesman för Kustvägen och dess problem med strömförsörjning när stormen rasar. Intervjuad i radion och en lördag hade de tydligen sänt mitt inslag varje timme i Riksradion. Lite kul faktiskt. Jag kommer fortsätta att vara "en pinne i arslet" hos Eon ända tills kablarna är nergrävda, jag lovar! Februari 2011 innebar också att min kära storebror Pelle skulle till att fylla 50 år. Själva födelsedagen firade han på annan ort men hans kreativa dotter Anna som befann sig på andra sidan jorden på sin Jorden Runt resa smidde planer. Det blev så småningom en riktig överraskningsfest som jag tror broder min gillade. I februari började även Lisa på simskola i Rödeby. Simma kunde hon hjälpligt innan men här blev det finslip och lite mer vattenvana. Och vi fick en resa till Rödeby varje lördag :-)
Mars

Mars inleddes med lite skönt vårväder och jag och Lisa fixade en picknick hos Karl-Axels. Snö började försvinna och det fanns hopp om en vår även detta året. Den 3 mars fick jag besked om att jag kom med på Bussförarutbildningen. Nu startade en febril planering. Hur skulle vi göra med Lisa: Skulle vi försöka få in henne på fritids för 3 månader? Skulle vi ordna så det fanns någon hemma här när hon kom hem från skolan eller skulle hon klara det själv? Vi valde det sista alternativet och återigen bevisade barnen att ger man dem ansvar fixar de det galant. Hon kom hem, gick in och ringde mig en snabb signal varje dag. Fungerade alldeles utmärkt! Sen var det Jämjöspelen och där vann Joel två klasser och mamman var så stolt.
Så blev det då den 14 mars och jag började skolan igen. Spännande med nya kurskamrater "ett spretigt gäng" som rektorn själv sa senare, men Gud så kul vi fick. Om någon sagt mig tidigare att jag skulle bli bästis och bundis med en 23årig syntarbrud hade jag nog gapskrattat men så blev det. Vi blev ett otroligt gäng som gick in i vår lilla bubbla och läste bromssystem, lärde oss backa och göra säkerhetskontroller. Vi kopplade dessutom av med Skitgubbespel på rasterna och hade riktigt kul ihop. Vi pushade och stöttade varandra på ett sätt jag inte trodde var möjligt och vi delade med oss av alla våra olika erfarenheter.

Nu slutade jag också att blogga, att fylla i min almanacka och gick in i ett konstigt vakuum medans staren kom och vitsipporna blommade.
April

April gick i samma tempo, med teoriplugg, övningskörningar och lite avkoppling med körövning. Allt annat stod egentligen still här hemma känner jag. I mitten på april gick vi handledarutbildning så även Joel fick börja övningsköra. Och sen blev det påsk även i år. Detta året utökade vi familjen med Lovisa, Joels flickvän som valde att fira påsk hos oss. Och den 22 april var det faktiskt som en sommardag med 18 grader, kubb och grill. Firade sen valborg på Hallagatan, det var blåsigt och eldningsförbud men annars skönt.
Maj
Eftersom Joel vann DM så var han kvalificerad till SM i Karlstad så vi bokade hotell dit och planerade vår resa med barn och djurvakter. Och den 4 maj skrev jag teoriprovet och klarade det! Vilken skön känsla. Men än var det inte klart, en uppkörning väntade och senare ett YKBprov. Men innan dess hann vi med ett härligt FlowerPowerparty till våra nya 40åringar i kretsen. Det blev en riktigt kul kväll med mycket flum och många skratt.
Så blev det då den 9 maj och Anna-Karin var först ut av kursmedlemmarna som skulle köra upp. Laddad som en elitidrottsman med en magsjuka i historiken klev jag med darriga ben upp i bussen och gjorde en hyfsad körning. Dock bedömde besiktningsmannen mig som lite för osäker för att godkänna mig...En kuggning, mitt livs första underkända prov och självkänslan fick sig en rejäl törn. Dessutom visade det sig att nästa uppkörningstid var den 13.e när jag enligt planen skulle befinna mig i Karlstad för att heja fram Joel på SM. Tårar och ångerst men med en gnutta självdistans så stannade jag hemma för att köra upp en ytterligare gång och denna gången gick det bättre. Så fredagen den 13 maj stod jag med ett godkänt d-kort på pappret. Ännu återstod YKBprovet men en god bit på väg var jag allt. 19 maj hämtade vi Karl-Axel vid bussen och helgen 21-22 maj var det Sparrishelg på kustvägen. Ett evenemang som bara blir bättre och bättre för varje år ju mer vi företagare lär känna varandra och lär oss samarbeta på ett sätt som nog är lite unikt. Här finns ingen Jantelag utan tvärtom tipsar vi varandra och hjälper varandra så mycket vi kan.
Tisdagen den 24 maj var vi på studiebesök på vål ev. framtida arbetsplats Bergkvarabuss. De var väldigt intresserade av oss och ville ha serviceinriktade, trevliga och ödmjuka chaufförer. Precis såna som vi skolat och jobbat på att vara. Efter besöket fick jag och Karin en buss att råda över själva den eftermiddagen och vi for mot Kalmar som fnittriga skoltjejer ute på äventyr. Att köra buss själv utan någon som påpekade brister och missar var något nytt men samtidigt lite läskigt. Sen blev det brandutbildning och den 27 maj satt vi där på Transportstyrelsens teorirum igen. Denna gången för att skriva sista provet YKB. Det var verkligen skitsvårt och ingen av oss trodde nog att vi skulle fixa det men det gick! Alla prov skrivna och godkända och nu var vi färdiga bussförare! Vi avslutade maj med att köra en långresa till Skåne.

Juni
Den 1 juni avslutade vi kursen med en lunch på Utkiken och sen drog vi ett glatt gäng till Bergkvarabuss och skrev in oss. Vi fick ut och provköra med Peter med en stor, röd Kustbuss och det gick ju över förväntan för oss allihop. Sen ringde in oss och sa att vi var välkomna på biljettutbildning på måndagen efter. Rätt in i smeten alltså. Under kristihimmelsfärdshelgen hann jag dock med en avslutning med kören i Torhamn, ett framträtande i Kristianopel, lite mjölkning och en avslutningsgrill med JämjöBTK. Som om det inte var nog och inte helgen heller så hanns det med ett 50årskalas för Katarina, Centerns Miljödag och min fars 75årsdag och att fira Josefins 13årsdag. Sen var vi på plats på Bergkvarabuss kl 7 för att lära oss biljettmaskinens magiska värld. Många biljetter blev det. Sen firade vi Jennys student och veckan efter var det bara att bita i det sura äpplet och anpassa sig till bussförares otroliga arbetstider. Här skulle köras linjebuss på riktigt. Dock med handledare de första två veckorna. Men vissa av oss nöjde oss inte med det utan fick plötsligt känna på hur det är att vara tillgänglig, timanställd bussförare. Lördag eftermiddag ringde telefonen och de frågade om vi kunde köra buss på MetalTown i Göteborg på natten. Sagt och gjort, vi drog upp till Götet, fick varsin buss och började köra. Plötsligt utan handledare, i en ny stad, i mörker och lite osäkra på vägen. Men det gav ju nya erfarenheter som vi haft mycket nytta av under året. Och det var ju detta vi utbildat oss till.
Sen följde ännu en vecka med linje och handledare som avslutades med körning på Lövmarknadsdagen, en fullständigt kaosartad men rolig dag.
Sen tog vi ledigt från bussen och ägnade oss åt en helt normal midsommarafton i Attanäs.
Juli
Juli flög iväg med massa bussjobb, 50årskalas hos grannen Gunnar och ytterst lite sol o bad.

Vi började även vår riktiga uthyrning av Sjösidan och det fungerade precis som vi tänkt oss. Nöjda kunder! Hoppas på mer sånt nästa år.
Augusti

Fantastiskt svampsommar tack vara regn och värme i lagom doser. Vi plockade många liter kantareller och några av dem ska faktiskt avnjutas ikväll tänkte jag. I början på augusti hade vi även ett gigantiskt uppdrag med bussarna. Över 100 bussar från Bergkvarabuss var engagerade i det stora scoutlägret i Rinkaby. Vi körde scouter till och från Kastrup, Sturup och ut på olika småcamper mitt i skogen. Vi körde nog på max vad kör o vilotiderna tillät men roligt var det och många nya kontakter knöts.
13 augusti fick vara med om ett härligt bröllop mellan Joakim&Marika och sen var det bara en vecka kvar till mitt eget stora 40årsfirande. Det blev en blåsig historia innan vinden mojnade framåt kvällen men helt magisk kväll med de flesta av mina nära och kära samlade. Fina presenter fast jag inget ville ha och en lycklig Anna-Karin med både scen, mick och högtalare.
Sen började skolorna och allt återgick till det normala igen. Den 27 aug körde jag Torhamns Centeravd på en underbar resa till Öland. Strålande väder, gott om tid och intressanta resmål. Äntligen stod det klart att det var det här farfar menade.
September
Jag drog med körerna till Polen på en tredagarsresa. Dock inte med mig vid ratten men jag fick förmånen att följa med chaffören vid körningen på och av färjan, vid incheckning av "brobizzen" och genom Polens gator. Lärorikt och trevligt.

Vi for runt och besökte bland annat ett av de gamla koncentrationslägren och det var ett starkt känslomässigt besök. Sen blev det busskörning för hela slanten resten av september förutom vecka 38 där vi egentligen tänkt resa utomlands men vi hann inte riktigt med utan beslöt stanna hemma istället.

I slutet av september kom nästa dip under under året. Jag blev kallad till min livs första mammografiundersökning i början av september och när jag sen blev kallad på återbesök i slutet av månaden och de där tog både ultraljud och biopsi. Detta var en chock för mig som givetvis trott man är odödlig precis som alla andra. Många tankar började snurra och när jag sen inte fick provsvaren direkt utan istället en tid till kirurgen var man inte längre så kaxig. Med darriga ben och Hansi tryggt vid min sida kom jag in och då visade det sig inte vara någon fara men det såg onekligen skumt ut på skärmen. Plötsligt inser man att det finns viktigare saker i livet än pengar och rikedom och att inte alla som går in genom den dörren kommer ut på lika lätta steg som jag den gången. Jag tänker på alla de jag känt som genomgått detta helvete som bröstcancer innebär. Några har klarat det men några finns tyvärr inte med oss längre.
Oktober
1 oktober körde jag C-kvinnorna i Blekinge på en fin resa till Mönsterås med omnejd. Ännu ett trevligt engagemang där jag fick visa min kapacitet som förare men även som reseledare och fixare. När plötsligt den riktiga reseledaren är tvungen att stanna hemma pga. sjukdom i familjen står man där och är tvungen att FIXA det! Men det gick över förväntan och jag tror samtliga var nöjda.

Oktober avslutade jag med att ta med Josefin och Patrik till Göteborg för att umgås med Anna&Mats. Ett par härliga dagar under höstlovet i ett ruskigt Göteborgsväder.
November

Lite lugnare på bussfronten så jag hann med att följa med Lisa när klassen skulle åka skridsko för första gången, jag tog emot och styckade en halv gris under feberfrossa, jag körde skolskjuts och i slutet av november kunde jag kvittera ut min födelsepresent från mina syskon nämligen ett julbord på Eriksberg med syskon, föräldrar och även Anna som dagen till ära kommit dit. Mycket trevligt! Dagen efter sjöng vi på 1 advent i Jämjö. Nu var julen över oss!
December
Vi började med att åka till Växjö för att kolla när Joel spelade och för att mysa med honom och Lovisa. Sen var det SSM i Karlskrona helgen efter men då blev han tyvärr skadad så han inte kunde fullfölja. Lisa var också sjuk mycket i december, feber och en elak hosta som fortfarande inte gett sig riktigt. 14 dec kvitterade jag ut en annan födelsepresent nämligen en massage från Pi och Gunilla. Och den 16 december hade vi stor julkonsert i Jämjö Kyrka tillsammans med Vocal Six.

Dagen efter ordnade BergkvaraBuss ett julbord för alla anställda på Stuvenäs och maten var ju god. Sen var vi inne i julveckan med alla förberedelser, skolavlutningar och granhuggning för att slutligen sitta ner och fira en riktigt mysig jul tillsammans med min bror som valde att fira med oss i år också. Sen fyllde Joel 17 och vi hämtade Lovisa som firat jul på Gotland och vips är det nyårsafton och här sitter jag och skriver nyårskrönika.

Året 2011 kan ju utan vidare kallas Bussåret för mig. Det var året jag startade en ny karriär, men också året jag fyllt 40 och lärt mig ta varje dag som den kommer, prioritera viktiga och positiva saker för att må så bra som möjligt. Det är också året som det försvann 10 kilo från min kropp, det var det målet jag satte för mig själv i början på året och det har jag lyckats med. Nu för tiden avlägger jag inga löften men jag sätter upp små mål som jag vill med mitt liv och de är ännu hemliga för 2012 men jag hoppas och tror på dem.
Så nu önskar jag er alla Ett riktigt Gott slut och ett ännu bättre Gott Nytt ÅR!

Oj, jag hittade hit igen....

Råkade surfa runt och hittade min bortglömda blogg....Måste erkänna att jag inte haft tid att blogga i sommar men heller inte haft det där behovet. Allt har gått i ett och jag har varit glad om jag fått till en statusrad på Facebook för att visa att jag lever.
Nu kändes det helt overkligt att läsa mina inlägg från våren...
Nu har jag ju rattat buss på heltid (gott och väl) i tre hela månader och känner mig väldigt bekväm och säker vid ratten. Dessutom har jag fått bekräftat det jag redan anat: Det är mycket trevligt att köra buss! Även dagar när man är så slut i kropp o knopp så nog sjutton längtar man till bussen dagen efter.
Jag har hamnat rätt!!! Och får beröm för min körning, inställning och min fallenhet för yrket. Tänk att farfar visste...och kände mig så väl... Jag blir mer och mer facinerad av detta faktum.

Sen har jag passat på att fylla 40 också! Det var också kul! Jag beslöt tidigt att passa på att dra ihop släkt och vänner på ett enkelt party och det blev sååååå bra! Med scen och mick och musik och god mat och allt!
Ja, man vet ju aldrig hur länge man lever, men ett redit 40årsparty hann jag med i alla fall ;-)

NU lovar jag inte att fortsätta blogga för som sagt tiden är begränsad och lusten måste finnas, men plötsligt händer det, så glöm inte bort mig och min blogg!

BUSS OCH HEJ!

Oj, jag är visst busschaufför!

Plötsligt händer det!
Det som jag ägnat våren åt ska plötsligt omsättas i verkligheten och nu är jag där. Jag kör linjebuss för BergkvaraBuss. Denna vecka har jag rattat runt på alla stadslinjerna i stan och även en del landsbygdslinjer. Med en fadder vid min sida ( som har varit guld! och peppat mig och stöttat mig på alla sätt!. Tack Christer för att du stått ut med mig!), men med mig själv vid ratten, biljettmaskinen, comradion och skyltningsmanicken. Det har gått över förväntan och de passager man innan kunde ligga sömnlös inför, tar man nu med alla typer av bussar, på alla håll.
Det snurrar i kupan och axlarna är trötta men det är riktigt kul. Men nu är det helg och jag ska försöka hinna med hus och hem och familj för det har jag inte orkat i veckan. Lisa och Josefin har haft sina skolavslutningar och nu har även de sommarlov. Deras efterlängtade kattungar har flyttat in idag och det tar väl ett tag för vovven och de andra katterna att vänja sig, men det löser sig säkert.
Vi har köpt en ny pool, modellen större än förra och nu håller vi på att fylla den. Längtar efter de svalkande kvällsdoppen precis innan man går och lägger sig, och de sköna doppen när det är som hetast mitt på dagen.  Eller det där doppet när man precis kommit hem från jobbet och är så där trött, svettig och seg. Ja, vi klarade oss en säsong utan pool men sen gick det inte mer.
Inga bilder idag men det kommer. Kattungarna är ju så gudasöta så de kommer nog att fastna på en och annan bild....
Men nu är det jag som ska sträcka ut mig raklång och vila min kropp och knopp.
Må väl alla där ute och åk buss vettja!

Jag sitter här och njuter av livet i Attanäs

Jag har det nästan för bra!
Jag kan sitta här vid sidan av min kaprifol på uteplatsen och ha tillgång till hela min bekantskapskrets via intenet och Facebook och samtidigt njuta av en pingstafton och hela försommarnaturen med blommor och fågelsång och grilldoft och allt.
Som ni redan vet snurrar livet på för mig just nu. Lite för snabbt egentligen men det är så otroligt kul allting nu så då gör det ju liksom inget. Men jag är väl förtrogen med livet "efter detta" och jag vet hur det känns när det plötsligt snurrar för snabbt och man inte kan hoppa av. Just tack vare den erfarenheten ändrade jag dagens planer och planerade in en "inte göra någonting planerat"-dag idag.
Jag försöker lära mina barn konsten att stanna upp, att inte alltid vara på väg, planera och ta nästa steg. Att stanna upp, känna hur den där nypotatisen smakade, hur vackert fågeln sjöng just och hur gudomligt syrenerna doftar. Jag hoppas kunna förmedla vikten av att ta vara på nuet, att vara här och nu!
Samtidigt har jag ju svårt själv att låta bli att tänka och planera. Att fundera över hur min arbetssituation kommer att bli. Men det jag lärt detta år är att lita på min magkänsla och följa den. Och min mage, den mår bra nu!
Och imorgon ska jag få träffa de människor som står mig absolut närmast. De, jag skulle ta en kula för, donera min njure till eller bara skänka en 500ing om det skulle hjälpa. Jag längtar så efter att få krama om er, skratta med er och få vara i ert sällskap innan ni och vi ger oss av på nästa äventyr.
Idag blev det inga bilder på bloggen men jag hoppas jag förmedlat känslan jag har just nu i alla fall.

Jo förresten, det blir en bild. Från en annan magisk afton i Torhamn den 1 juni när vi hade köravslutning. Vi satt där där i hamnen och såg solen gå ner och hade det riktigt trevligt. Den känslan vill jag förmedla.

Så dra in ett extra andetag, håll kvar och känn känslan....

Det går bra nu...

Livet i Attanäs flyter på bra just nu. Kustvägens sparris och kultursafari blev ett superlyckat arrangemang. Vi hade massor av intresserade gäster här i helgen. Intresserade av strandpaddorna men också av naturleden och vår Sjösidan. Hela kustvägen var i rörelse och överallt hängde vimpeln som symboliserade ett företag som visade upp sig.

På tisdagen var vi på studiebesök på min ev. kommande arbetsplats. De har stort behov av bussförare, de ville ha glada, serviceinriktade och tekniskt kunniga chaufförer. För en gång skull känns det som om jag är rätt man på rätt plats. Efter studiebesöket var det dags för Karin och mig att ta bussen själva utan lärare och dra en sväng. Vi beslöt snabbt att dra till Kalmar och IKEA. Sagt och gjort. Som fnittriga tonåringar styrde vi nordöst på E22 och plötsligt var vi framme på parkeringen. Efter en snygg fickparkering rakt och mitt i rutan var vi redo att ta affären i besittning.

Lite lunch och lite inköp senare så drog hemåt igen. Det gick verkligen jättebra och en skön känsla börja kännas när man kör buss nu för tiden. Under resan lyssnade vi på Karin Vision Talk och pluggade på YKB som skulle skrivas senare i veckan.
Onsdag var det brandutbildning på brandstationen. Efter teorigenomgång med mycket tänkvärda tips fick ut och prova att släcka en "människa" som brann. Inte utan att adrenalinet rann till när man kände brandlukten och lågorna fladdrade runt en. Men det gick bra.

Sen fick vi även prova att släcka en brand med brandsläckare och det gick också bra. Tur man är stark för de väger en del. När vi kom tillbaka till skolan hade vi kallat in våra grannar i klassrummet bredvid till att vara statister när vi övade på "utrymning av buss". Det här är viktigt att alla känner till hur man knackar en ruta på bussen i nödsituation (från kanten och inåt mitten) och nödöppnar en dörr (vrid vredet vid idan om dörren och vänta någon sekund, sen kan du trycka upp dörren). Sen upptäckte vi också hur näst intill omöjligt det var att göra HLR i mittgången på en buss....
Torsdagen hade jag hemstudiedag och läste in de sista anteckningarna inför YKB-provet på fredagen. Sen sadlade jag om till sömmerska och gjorde Jennys balklänning näst intill färdig.

Ryggen blir riktigt snygg, men jag är riktigt nöjd med hela klänningen. Vacker färg, skönt material när man väl lärt sig hantera det och en nyservad symaskin. Dessutom är modellen "ren" och enkel och relativt lätt att sy så det är en ren njutning.
Så var det då fredag och dags att skriva Yrkeskompetensbeviset. Nervösa men samlade gick vi in och börjar....Skitsvårt! Frågor som vi aldrig berört, orelevanta frågor och ja, hoppet försvann rätt snabbt. Man fick ha max 12 fel och när jag gått igenom alla frågorna var jag osäker på 16...Inte bra. Men när jag väl tryckte på "rättaknappen" så hade jag 9 fel och det räckte! SÅÅÅÅ LYCKLIG!!!! Vi som klarade det (halva gänget) var så här glada:

NU kan vi äntligen titulera oss som färdiga Bussförare och redo för att söka jobb. Härlig känsla! Sen åkte jag och hämtade bästa Joel vid tåget och sen hade vi fredagsmys hela kvällen.
Idag har vi varit i Olofström och levererat den finaste balklänningen till den finaste Jenny. Hoppas hon får en riktigt trevlig bal för visst är hon vacker i sin klänning:

Med lite smink, löshår i vackra lockar och med vacker partner kan det ju inte gå fel...
Så för att sammanfatta veckan: Det går bra nu!
Låt oss nu fortsätta ha lite flyt så vi klarar de närmsta två veckorna också...det är lite för tjockt i min almanacka just nu....
Gör saker man mår bra av - då orkar man mycket mer än man tror!
Krama varandra!

Jag ser ju att ni sitter där och väntar!

Jag ser hur besöksräknaren skuttar fram när jag har någon sekund ledigt och är inne här o kollar.
Men fortfarande är livets tempo galet för mycket och jag kämpar och ligger i för att följa med i tempot...Men nu börjar jag se slutet och snart kan jag kanske börja andas igen. Jag har inte suttit på min häck och kollat tv på säkert tre veckor, jag har inte ridit och tagit hand om mina hästar på ...väldigt...länge. Jag har dåligt samvete för mycket just nu, men jag vet att det kommer andra tider, att det finns en ljusning, att nätterna blir längre och ljusare och att snart sitter jag på hemmet och undrar vart livet tog vägen.
Jag vill verkligen inte att det snurrar så här fort, men jag gör saker jag gillar och ser ljuset i tunneln och DET är inte ett tåg....
Så nu kröker jag nacken, borrar ner huvudet och kör de sista veckorna också. SEN vet jag inte alls vad som händer, livet är fullt av överraskningar och jag bara flyter med...

Strandpaddorna har visat sig igen

Som ni som följt min blogg vet så deltar vi i ett projekt som handlar om att rädda Strandpaddan (Bufo Calamita). På vår mark har grävts två stycken dammar á 1000m2 enligt konstens alla regler och där är det tänkt att den starkt hotade Strandpaddan ska trivas och föröka sig.
Det gör den! Förra året sjöng de hela vår och sommarnätterna igenom och det resulterade i massor av små yngel och senare även färdiga paddor. I år har de varit igång ett tag men alla har nog inte hittat till dammen än för Hansi hittade en liten en vid en stenhög ca 50 meter ifrån dammen. Så här ser de ut:

Strandpadda

Nu hoppas vi att det ska bli lika full fart i år. Det känns skönt i själen att göra något för ModerNatur och om det är så att jag står inför Stankte Per en dag kan jag i alla fall säga att jag gjorde vad jag kunde för att rädda arten Bufo Calamita.
Till helgen blir det fullt ös längs Kustvägen! 45 st företag och privatpersoner öppnar sina dörrar och bjuder in till "Kustvägens Kultur och sparrissafari" Missa det INTE! Läs mer på http://www.kustvagen.com/
Då blir det premiär för vår naturled och vi hoppas strandpaddorna visar sig också.
Vi ses!

Äntligen!

Det har verkligen kostat mig blod, svett och tårar men nu har jag det i min hand. Busskortet.
Kortet som jag kämpat så för de sista månaderna och som jag över huvudtaget inte hade en susning om för ett halvår sen....
Men denna veckan har varit kämpig på många sätt. Pressen, uppladdning, fokusering som värsta idrottsman. Mådde pyton i söndags kväll men bet ihop och gjorde en i mitt tycke rätt ok uppkörning i måndags morse. Tyvärr tyckte inte besiktningsmannen det :-( För första gången i mitt liv blir jag underkänd på ett prov...en prövning...Och man ställer ju inte lägre krav på sig själv bara för man blir äldre, snarare tvärtom. Som en örfil för självkänslan. "Jag kan ju inte köra buss ju"
Sen blev jag i princip lovad en ny uppkörningstid i veckan så jag kunde i lugn och ro åka med Hansi och Joel till Karlstad där Joel skulle spela JSM. Hotell var bokat, hund och häst och framförallt barnvakt var ordnad.
Då kommer nästa bakslag. Tid för omprov fanns idag fredag (ett dygn efter beräknad avresa till Karlstad) eller skulle jag få vänta till 27 maj....Suck, välja mellan en uppkörning och en weekend med maken och sonen och tre nätter på hotell? Vad väljer man? Efter tårar, ångerst och lite sunt förnuft beslöt jag stanna hemma, skicka iväg pojkarna och själv givetvis klara uppkörningen idag. Joel dealade med sin mor: "Mamma, fixar du uppkörningen så lovar jag komma till SM fler gånger, för din skull" Den kör vi på tänkte jag och laddade återigen upp som värsta idrottsman och denna gången gick det bättre!
Nu är det "bara" ett yrkeskompetensprov sen är vi klara för sommarjobb på linje 3 :-)

Och vips passerade vi 4000 besökare...

Fast jag är så dålig på uppdatering nu för tiden. Men jag skyller på våren! Jag njuter i fulla drag, även om jag som vanligt är superstressad just i maj. Det är en hektisk månad, det har jag konstaterat förrut och detta året ser inte ut att bli bättre på det området.
Något år när barnen är stora och jag har möjlighet, ska jag vara ledig, ha semester i hela maj och bara njuta. Möta våren söderöver och sen flytta hem och ta in hela registret av vitsippor, vårfåglar, blomknoppar, körsbärsblommor, syren och liljekonvalj....I lagom takt....
Mellan hägg och syren är en magisk tid. Ta vara på den, öppna alla sinnen och ta in alla intryck.
Själv har jag fullt upp med busskortet, det är inne på slutfasen nu kan man väl säga. Men jag tycker det är väldigt kul att läsa och lära nya saker så jag funderar skarpt på att plugga till hösten också. Vad vet jag inte än men jag följer min magkänsla så får vi se hur det blir.
Nu hoppas jag bara att farfar är med mig veckan framöver och håller mig bakom ryggen...

Djupa tankar slår även en blondin ibland...

Just nu springer små djupa tankar genom mitt huvud. Inget jag vill dryfta så värst här på bloggen men jag är facinerad över hur mycket som påverkar en. Det är arv och miljö. Tv och internet. Människor i ens närhet och människor som fanns när man växte upp. Allt detta sätter spår och vissa spår anar man inte förrän 15, 20, 25 år senare. Då som först har man fått den livserfarenheten som behövs för att förstå vad han/hon egentligen menade den där gången...
Hittade ett citat som var så talande: Ungdomen skulle vara ett idealiskt tillstånd om den kom lite senare i livet. /James Thurber

Tänk om jag vetat det jag vet idag när jag var "ung"...Hade jag handlat annorlunda, hade jag tagit andra beslut? Kan jag med min erfarenhet hjälpa mina unga nu, eller kommer de precis som jag då nonchalera allt "de gamla" sa?
Ska varje generation vara tvungna att göra sina egna missar, skaffa sig sina egna erfarenheter, uppfinna hjulet på gång, på gång?
I vilket fall som helst har vi haft en skön, varm och harmonisk påskhelg och nu kavlar vi upp armarna, borrar ner huvudet och sparkar loss. Snart är maj här med alla sina grillfester, avslutningar och andra fina traditioner!
Våren: Kom o ta mig med storm, jag är redo! Men låt tiden mellan hägg och syren ta sin tid så vi hinner. Hinner njuta, dofta, lyssna och känna.

Jag samlar vårtecken och odlar fräknar

Vilken underbar helg! Jag är helt förstummad!
Visserligen är jag en riktig höstmänniska i grund och botten men denna våren kan man inte klaga på. Jag har ju som vanligt massor av saker igång samtidigt och ännu mer som jag skulle vilja hinna göra men denna helgen har jag verkligen försökt att Andas, Njuta och Ta in alla intryck. Mobilen har varit med och plötsligt har det blivit en bild. Nu delar jag en del av mina vårtecken med er.

En stooor padda välkomnade oss på trappen

Denna sista bild är av en huggorm som gömde sig i det torra gräset. Jag var inte så sugen på en riktig närbild i detta läget men ni får hålla till godo med denna bilden.

Nu blir det microblogg.

Jag fortsätter mitt fågelskåderi...

För mig finns en vår/sommar fågel framför andra, nämligen Gravanden. De sitter på ladutaket när man går ut och hämtar tidningen varje morgon och de är både vackra och roliga att se på.
Och i morse såg jag dem simma i ena dammen och när jag gick till bussen flög de upp och flög över mig som för att säga Hej! Hej och välkomna, nu är våren här på riktigt.

Jag gillar Wikipedia...

Jag skulle till och med kunna sträcka mig till att jag älskar Wikipedia och att jag inte klara mig utan det. Flera gånger varje dag så ställer jag mig frågor: Hur fungerar? Vem är? När? Hur länge? osv...
Nu för tiden är det så otroligt enkelt att ta reda på svaren. In på Wikipedia bara och vips är man lite kunskap rikare.
Jag måste till och med erkänna att jag fastnar på sidan ibland, jag börjar trycka på "slumpartikel" och inser hur mycket onödigt vetande det finns...
Nööööörd....

Jag klarade Bergåsakorset!

Alltså, denna bloggen börjar urarta....
Men idag måste jag med stolthet berätta att jag lyckades köra igenom Bergåsakorsningen utan missöden. Redan vecka 3 på utbildningen! Här går det framåt med stora steg. Och för er stackare som inte fattar ett dugg vad jag pratar om ska jag nu beskriva denna korsning med en bild:
Jag körde blå väg. Här finns trafiklysen, massa skyltar, en hårt trafikerad järnväg med bommar som går ner titt som tätt, gott om studenter utan trafikvett, äldre människor med vett, bilister som inte förstår hur stor plats en buss behöver, refuger (mintgröna) och div. annat som gör saker spännande. Nästa steg är röd väg. Det är ett snäpp värre men fullt möjligt det förstår jag.
Så det var allt från busskolan för idag.
Annars radar vårtecknen upp sig här och vi ser fram emot sommaren som kommer!

Som jag misstänkte...

...blir det ingen tid över att blogga nu.
Mitt liv kretsar kring körningar med bussen, teoriläsning och sen allt på hemmaplan.
Det blir inte så mycket tid över och när väl tiden komer så är jag så slut i huvudet att inget värt att skriva kommer ut... Så ni får hålla till godo med det lilla så hoppas jag att jag kommer ikapp mig själv snart och kan skriva fyndiga, givande och roande blogginlägg igen. :-)
Jag tänker på er i alla fall och de bloggar jag följer försöker jag läsa ikapp under mina resor till o från skolan, men det är inte så kul att kommentera från en mobil.

Staren är här!

I morse när jag gick ut för att kolla till djuren hörde jag ett läte jag inte hört på länge, jag vände blicken upp mot tv-antennen och där satt den: Staren! Vilket underbart vårtecken! Och hela Attanäs bara sjuder av vår just nu, solen skiner, djuren är pigga och glada och även vi gråa människor börjar sprudla igen.

Annars har veckan varit otroligt intensiv. Bussförarutbildningen tar stora kliv och vi gör vårt bästa för att hänga med. Och jag måste säga att det är väldigt kul att sätta sig in i så mycket nytt. Man mår bra i själen. Dessutom får man träffa massa nya sköna människor. Kan det bli bättre?

Denna veckan har bestått av körövningar på körplanen på Rosenholm men redan nästa vecka ska vi ut på vägarna. Så håll i hatten om ni ser bussen ovan susa förbi :-) Och ser ni dessutom busen ovan sitta vid ratten....Vinka!
Nu är det snart dags för simskola för lillfis men först ska vi inhandla ett par vårskor till henne för nu hoppas jag vi slipper vinterfodrade allvädersstövlar på ett tag.
Så ut med er och vänd näsan mot solen och i alla fall jag tänker odla mina små fräknar!

Ja, detta är man ju inte van vid!

Att först och främst åka buss till skolan. Det går rätt smidigt men tar lite tid. Men det är ju fullständigt bekymmerslöst och man kan ägna tiden åt att sova, lyssna på musik/radio, kolla in alla tokiga människor, tjuvlyssna på samtal och kolla alla trädgårdar man åker förbi.
Väl framme vid skolan ska man förväntas sitta stilla och lyssna/läsa i flera timmar...Nä, det är jag inte van vid, men det är ju så intressant att det fungerar bra ändå. Sen blir det många sköna timmar ute i friska luften på körplanen och förhoppningsvis några mil i bussen med mig själv vid ratten. Än så länge är det bara kul!
Sen är det inte riktigt lika smidigt att åka bussen hem, men det går.

Väl hemma kan jag meddela att familjen går in för husmorsschemat med hull och hår! Speciellt den yngsta i familjen som tycker det är JÄTTEKUL att dammsuga, ladda tvättmaskinen och skära tomater! Och de två andra sköter sig alldeles utmärkt också!
Så här i Attanäs flyter allt! Snart är det vår!

Idag börjar det!

Idag börjar jag min 12veckorsutbildning till Bussförare. Det ska verkligen bli jättekul.

Så nu har våren fulltecknad, men hoppas orka med lite härligt grönt arbete på kvällarna. Mellan körningar av barn, matlagning, körövningar och allt annat. Men DET löser sig!
PÅ tal om kören så har jag nog inte landat än efter en fantastisk konsert med Gospelkören Sound of Gospel igår. Det var första gången med ny repotoar och vi var lite skakiga allihop. Men vi litar till 110% på våra körledare och sen blir det bara bra! Och sen har vi så otroligt roligt samtidigt. Så nu när vi ändå är uppe i allt så kör vi ett till uppträdande på onsdag. See You there!
Men nu måste jag väcka barnen, äta frukost och bege mig till Rosenholm. Ha en underbar måndag!

Ett lördagsinlägg

Hej hopp!
Veckan bara flyger iväg och plötsligt är det lördag igen!
Nu stundar andra tider för på måndag börjar min bussförarutbildning och då antar jag att jag inte hinner sitta här o blogga så mycket. Eller är det det jag hinner. Vi får se.
Men först ska vi igenom denna helgen. Den består av årsmöte med pingisklubben, simskola, melodifestivalfinal, handbollsmatch, pingismatch och avslutas med en musikgudtjänst med gospelkören imorgon klockan 17. Så denna helgen kommer troligtvis också att flyga iväg.
Igår var det i alla fall fler än jag som fick vårkänslor. Våra 7 Herefordkvigor var stökiga inne så vi beslöt att de skulle få komma ut. Ett härligt kosläpp mitt i mars alltså! Och lite hopp och skutt blev det ju.

Men som vanligt sprang de ett varv och sen ville de in igen. Men på eftermiddagen såg man dem ligga och idissla skönt ute under bar himmel.
De kan ju givetvis välja om de vill vara inne eller ute men man ser ju direkt att detta är djur som är gjorda för att gå ute. Det är där de trivs bäst. De går bara in när det blåser och regnar.
Nu är det dags att gå till köket, slå på Ring så spelar vi och förbereda frukosten. Ha en skön helg!

Dagens boktips....

ninna ninna ninaninana ninnanananina ninaninanina
Ja, ni fattar...Jag ser den skäggiga mannen i den färgglada soffan


  

I alla fall skulle jag vilja göra reklam för en bok, eller egentligen tre böcker. Eller egentligen är det ju författaren då som jag vill göra reklam för :-)

Emma Hamberg heter hon i alla fall och har skrivit tre bra böcker. Mossvikenfruar, Brunstkalendern och nu senast Baddaren. Anledningen till att jag fastnat för hennes böcker är antagligen för hon är lik mig själv, snart 40årig trebarnsmor. Hon skriver på ett humoristiskt och mysigt sätt om den galna vardagen och man känner verkligen igen sig. Men i alla tre böckerna händer något som sätter världen i gungning. Och det är just detta som gör dem så intressanta. Plötsligt är de invanda rollerna borta och man kliver ut på okänt vatten.

Eller som hon själv beskriver sina böcker: "Alla mina böcker handlar i grunden om samma sak. Om att man ska hitta den magiska knappen till sitt eget liv och våga trycka på den. När man väl har gjort det så öppnar sig dörrarna till ett läskigt och krävande liv"

I den senaste Baddaren ska huvudpersonen starta en simskola under sommaren men det blir inte riktigt som alla tänkt sig, men det blev kanske bättre ändå. Har ni en stund över och är sugna på en Feel good bok så nappa någon av dessa. De är inte i serie så man kan läsa i vilken ordning man vill. OCH det är väl en typisk tjejbok, det måste jag nog medge. 
Men, jag måste ge ett varnande finger! Böckerna kan sätta igång något inom er, en tanke, en idé eller en önskan. Men det kan det vara värt, det lovar jag.

Jag ska bli bussambassadör...

Inte bara busschaufför utan bussambassadör också. Bensinpriset är uppe på rekordnivåer och nu är det nära smärttröskeln. Det sa vi förvisso redan när bensinpriset passerade 10:- nivån...
Men nu känner jag av det i alla fall. Så eftersom jag nu ska ta busskort så kommer jag att propagera och argumentera för att busstrafiken ska byggas ut speciellt på landsbygden. Det SKA vara möjligt att åka buss till jobbet även för oss som bor på landet. Vi betalar lika mycket i skatt, vi har dessutom ett behov att åka en bit till jobbet eftersom jobben ofta inte finns där vi bor. Det kan vara så att det är min uppgift, my mission, att ordna kollektivtrafiken på landsbygden. Det är kanske så att det är jag som ska sätta våra planer från Torhamns CUF-tiden i sjön. Planerna på ett styrt samåkningsalternativ där man ringde ett nummer och tryckte "1" om man ville åka från Attanäs, "2" om man ville åka från Torhamn och sen sattes en liten buss in efter behov.

Eller Alexandersson och min plan på en ständigt körande bil/buss som körde sträckan Jämjö-Konungshamn-Klakebäck-Jämjö. Bara att ställa sig vid vägkanten och hoppa på när den kom. En typ "Dolmus" i Turkiet.

Ja, jag får nog tänka vidare på detta, men tanken lockar.

Det årliga besöket...

Vissa relationer är märkliga. Nu tänker jag på de man har med exempelvis revisorn. Man dyker upp en gång om året och börjar samtalet med frasen: "Ja, nu var vi här igen". Eftersom jag i hela mitt liv varit aktiv i diverse föreningar har man haft några sådana här ettårsmöten. Man träffas aldrig annars, man har egentligen kanske inte så mycket gemensamt, men det årliga mötet har blivit en tradition. Och man hör sig för vad som hänt sen sist, hur stora barnen blivit, hur det är med föräldrarna/barnbarnen osv.

Känner ni igen er? Har ni också några årliga besök? Jag tänker förutom revisorbesöken på tex. gynundersökningen och bilbesiktningen. Fast hos Bilbesiktningen har man inte riktigt den "intima" kontakten...Vissa födelsekalas kan också vara sådana, man träffar släkt till släkten...

Vad vill jag har sagt med detta? Jo, att man har ett stort kontaktnät när man tänker efter och även om man bara träffas en gång om året kan man ändå ha en "relation" och ett utbyte av mötet.
I kväll har jag klarat av ett sådant möte och jag ser redan fram emot nästa år när vi träffas för att höra vad som hänt sen sist.

Dessutom är jag lyckligt klar med mitt valberedningsarbete i pingisklubben och jag tror det blir riktigt bra!

Ur dokumentären En unge i minuten, TV4

Nu ska jag sätta mig framför tv:n och förhoppningsvis se lite barn födas...En unge i minuten börjar ju ikväll och jag älskar dokumentärer som denna. Jag tycker det är så otroligt fint och känslosamt att föda barn även om det kanske inte alltid är vackert.

Må gott och sov sött!

Jag överlevde helgen!

Jodå, än är det krut i kärringen! :-)
Fast idag har jag varit lite mosig i huvudet men med tanke på att vi gjorde den bästa förtjänsten någonsin på Jämjöspelen i helgen har man rätt att vara lite trött. Och när det är så sköna underbara människor som ställer upp och hjälper till och ger järnet för att få allt att fungera då är det lätt att stå ut.
Hur gick det för Joel då undrar någon? Jag måste ju som stolt förälder meddela att han vann allt han ställde upp i :-) Och jag kopierar in en bild från förra året eftersom finalen i HS3 var samma förra året med samma deltagare och samma vinnare:

2:an och vinnaren i Jämjöspelen 2010 Herrsingel klass2

Roger var möjligen ännu svettigare och tröttare i år och Joel har nog lagt på sig några kilo muskler på den taniga kroppen sen sist.
Ja, så idag har jag lite vilodag och plockar med lite av varje. Och det tänker jag fortsätta med nu.

Mycket på G

Oj, vad det händer mycket just nu! Jag har egentligen inte tid att blogga men tänker snabbt spalta upp vad som rör sig här i Attanäs just nu.

• Gospelkören närmar sig sitt första evenemang med den nya repetoaren, denna gång utan skuggan av ett notblad på hela inövningsperioden. Allt är inövat på gehör från början. Spännande.
• Planeringen inför Kustvägens sparris och kultursafari 21-22 maj går ständigt framåt. Nya ideer föds varje dag. Det kommer bli ett fantastiskt evenemang!
• Jag kom in på Bussförarutbildningen! Det innebär att hela min vår blir ett enda teoriplugg men det ska bli fantastiskt kul och en möjlighet att förverkliga drömmar.
• Jämjö BTK står som arrangör för en stor pingistävling nu i helgen. Det är roligt med otroligt jobbigt och jag har redan idag startat med att inhandla alla varor (korv, godis, läsk mm) och nu åker vi till hallen snart för att förbereda. Först på söndag kväll kan man andas ut igen så förvänta er inga långa blogginlägg denna helgen. Måndag har jag redan nu reserverat för "vilodag". Vet av erfarenhet att migränen brukar komma som ett brev på posten efter denna helgen. Men det är nog sista året jag är med och arrangerar så jag ska försöka fixa det.

Så ha en bra helg och sköt om er, gör saker som är roliga och ni mår bra av!

Världens Bästa Anna fyller år!

Idag fyller Världens Bästa Anna, min ena brorsdotter år! Just nu befinner hon sig i Riksgränsen där de varnat för orkanstyrkor idag. Jag hoppas hon håller sig inomhus för jag vill inte att hon ska flyga bort :-(
Jag skulle kunna fylla hela bloggen med roliga minnen och detaljer med denna tjej, men jag avstår. Eller sparar mig kanske...
Men du kan vara lugn idag i alla fall Anna. Jag kommer INTE och överraskar dig med en tygros idag! Men jag gillar dig lika mycket för det! Kärlek <3

Igår blev det ingen blogg för det körde ihop sig rätt rejält här. Först var jag hos kollegor och installerade en fax och fick en defekt laptop med mig hem att fixa. Sen skulle jag handla lite snabbt när mobilen ringde och våra kära grannar meddelade att det gick 7 kvigor ute på vägen. Suck....Så sen var det cowboyseri hela eftermiddagen. Efter det skulle Jossan på handbollsträning och sen skulle jag på kören så dagen blev fullspäckad även igår.
Nu ska jag ut och snickra ihop ladan som dessa 7 kvigor hotar med att riva.
Ha det bra och njut av dagen.
Kram

ps, Mats, ta väl hand om Anna idag! ds

Picnic i vårsolen...

Lisa var inte svårövertalad. Det var snarare hon som fick slita upp mig ur soffan där jag låg och blev mer och mer förbannad på valla-Nissarna i Svenska Teamet i Holmenkollen.
 Så vi gjorde några toasts och packade ner lite saft och en filt och gav oss iväg till grannhuset där Karl-Axel bor på sommarhalvåret. Detta är en underbar plats och vi hade en riktigt skön stund där i vårsolen. Dags att odla fräknar igen :-)

En skön stund i solen men sen blev Lisa rastlös och ville gå hem. Men en föraning om vår var det helt klart.