Äntligen!

Det har verkligen kostat mig blod, svett och tårar men nu har jag det i min hand. Busskortet.
Kortet som jag kämpat så för de sista månaderna och som jag över huvudtaget inte hade en susning om för ett halvår sen....
Men denna veckan har varit kämpig på många sätt. Pressen, uppladdning, fokusering som värsta idrottsman. Mådde pyton i söndags kväll men bet ihop och gjorde en i mitt tycke rätt ok uppkörning i måndags morse. Tyvärr tyckte inte besiktningsmannen det :-( För första gången i mitt liv blir jag underkänd på ett prov...en prövning...Och man ställer ju inte lägre krav på sig själv bara för man blir äldre, snarare tvärtom. Som en örfil för självkänslan. "Jag kan ju inte köra buss ju"
Sen blev jag i princip lovad en ny uppkörningstid i veckan så jag kunde i lugn och ro åka med Hansi och Joel till Karlstad där Joel skulle spela JSM. Hotell var bokat, hund och häst och framförallt barnvakt var ordnad.
Då kommer nästa bakslag. Tid för omprov fanns idag fredag (ett dygn efter beräknad avresa till Karlstad) eller skulle jag få vänta till 27 maj....Suck, välja mellan en uppkörning och en weekend med maken och sonen och tre nätter på hotell? Vad väljer man? Efter tårar, ångerst och lite sunt förnuft beslöt jag stanna hemma, skicka iväg pojkarna och själv givetvis klara uppkörningen idag. Joel dealade med sin mor: "Mamma, fixar du uppkörningen så lovar jag komma till SM fler gånger, för din skull" Den kör vi på tänkte jag och laddade återigen upp som värsta idrottsman och denna gången gick det bättre!
Nu är det "bara" ett yrkeskompetensprov sen är vi klara för sommarjobb på linje 3 :-)