Årskrönika 2014
2014 var året då vi skulle göra så mycket kul, det skulle bli bröllop, Josefin skulle sluta grundskolan, Joel fylla 20 osv.
Men året hade annat i tankarna också och plötsligt blev allt annat oviktigt ett tag.
Vi börjar från början, det brukar bli bäst så.
Och sen var det tänkt att jag skulle fylla på med fina bilder här, men just nu arbetar tekniken emot mig och ska vi få någon mat överhuvud taget på denna nyårsafton är det bäst jag ger mig här och nu.
Jan 2014
Efter ett lugnt nyårsfirande lunkade vi på inför skolstarten. Vi hade börjat prata om att vi skulle springa Blodomloppet tillsammans, Pelle, Ingegerd och jag. Och våra barn hängde nog också med om vi lockade dem lite.
Men allt bytte fokus vid trettonhelgen när Pelle ringde och med en lite svajig stämma sa att han var på väg i ambulans med Jenny till Lund. De hade hittat "något" i hennes hjärna och de ville kolla det lite extra.
Här stannade tiden en stund och tusen frågor poppade upp, vad hade de hittat? Var det något farligt? Kan de ta bort det? Kommer Jenny att få några men? Kommer hon att överleva? Ja, den sista frågan vågade vi knappt ställa, men den fanns där, tro mig.
Det visade sig vara en tumör av något slag, den skulle opereras bort, men operationen var komplicerad så de avvaktade specialister som var på väg med sina specialistverktyg. Dock var Jenny så dålig att hennes kropp praktiskt taget gav upp och hennes hjärta slutade faktiskt slå. Det blev en akut operation den natten.
Jag satt här hemma med paddan i knät, mobilen bredvid mig och på språng att köra ner till Lund på direkten om jag behövde. Nu kom vi överens om att jag gjorde bättre nytta här hemma och blev något av sambandscentral för att meddela familjen om lägesstatus. Något som var bra, men tufft. Att ringa ens föräldrar eller tala om för ens barn att Jenny 21 år kanske inte klarar detta är tufft. Jag kan fortfarande inte ens skriva om det utan att strupen snörps ihop och känslorna kommer.
Jenny hölls nedsövd ett par dagar och vi höll andan.
När de väl väckte henne tyckte läkarna att det såg bra ut men vi vågade väl inte riktigt hoppas. Vi insåg nog att vägen tillbaka skulle bli lång, riktigt lång. Men då hade vi ju glömt att det var Jenny Karlsson vi pratar om. Hon visade att hon hade en styrka och vilja som ingen annan. Hon blev flyttad till Karlshamn några dagar innan skidpendelsäsongen skulle dra igång och jag beslöt att åka och hälsa på henne. Jag visste ju att när väl den cirkusen drar igång är man i en annan bubbla ett tag.
Jag fick se en matt Jenny ligga i sin säng, dock utan slangar och sladdar. Hon kände igen mig, men var svag och hade svårt att prata och att hitta orden. Men under tiden jag var där satte de henne i en fåtölj och hon åt en glass och pratade om framtiden! Det var så skönt att se och höra henne, att hon var på gång.
Sen började jag skidpendeln, med Madde och med min nya kompanjon Kenneth. Pelle behövdes på hemmaplan, han hade inte på Autobahn att göra. Det var skönt att ha lite annat att tänka på och enormt fina kollegor som varje to/fr när vi gav oss iväg kom med frågan "Hur är det med Jenny?"
Säsongens skidpendlar kommer väl inte gå till historien men visst minns vi övernattningen i bussen på en rastplats i Schweiz eller hur Madde?
Och när jag skulle till ValThorens och de överraskar oss med en totalt okänd buss, av okänt märke, med varningslampor som lyste i alla kulörer och ett otäckt väglag sista biten upp.
Men även denna säsongen bjöd på 4 vändor till franska alperna under jan-feb
Feb 2014
När jag trodde skidsäsongen var över kom nästa överraskning. Jag skulle få köra till Italien! Ännu ett mål, en önskan och ett av sakerna min farfar nämnde den där gången på Öland för snart 4 år sen. "Du ska till Italien, och stanna till där"
Ja, för det var just vad jag skulle, jag skulle få köra en skidresa till Male i norra Italien och vara med dem där hela veckan, vilket innebar att jag skulle äntligen få åka skidor själv, äta god italiensk mat och helt enkelt främja min italienska sida ett tag.
Och resan blev precis så fantastisk jag räknat med, lite dåligt väder men ett par riktigt fina dagar, massa upplevelser, fantastisk mat (+3kg, men det var det värt) och ännu en bekräftelse att det är denna typen av resor jag ska hålla på med, där man är lite mer än "bara" busschaufför.
Så här efteråt gjorde ju den här resan också att jag gjorde ett val lite senare på året som jag inte har ångrat en sekund.
Mitt i denna underbara vecka skulle då Jenny opereras igen, min kollega visste läget, jag åkte samma backe upp o ner hela förmiddagen i min ensamhet, bara väntade på smset från min bror. Under lunchen kom det med de få orden "allt har gott bra!" När jag sen ringde upp och fick höra att Jenny var förvånande pigg, kunde prata, peka, se och höra då fick jag gå bakom knuten i den Italienska byn och gråta som ett barn. Det är inte lätt att vara så långt hemifrån i dessa lägen, men med all dagens teknik kände jag ändå att jag var mer än väl med. Och känslorna är inte mindre 200 mil hemifrån, det lovar jag.
Jag avslutade februari med att hjälpa till att köra KHKs A-lag en bit på deras väg mot Karlskoga. Stort förtroende och jag tror inte det var på grund av mig de förlorade matchen ;-)
Mars 2014
Den 3 mars busade jag, Pelle och Jenny till det och for till Göteborg för att överraska Anna på hennes 25årsdag. Det blev en väldigt lyckad tripp och jag njöt av att äntligen få umgås med dessa fina människor! Att sen Jenny var otroligt pigg dessa dagarna gjorde ju saken ännu bättre. Hon övertalade till och med Pelle att ett besök på Ullared på hemvägen var precis det hon behövde just då. Och hon knatade gata upp och gata ner på Gekås utan att bli trött och jag och Pelle skojade och undrade vem av oss som hade cancer egentligen ;-)
Vi provade grannarnas bastu en kväll, gjorde en detox och åkte till Malmö på Kickoff med Ölvemarks och Scandorama innan mars var slut. Och jag tror inte jag körde en meter buss i mars.
April 2014
Den första april satte jag mig för första gången i Balderbuss gröna Neoplan för att provköra den, jag hade nämligen fått en körning till Kastrup lördagen efter. Spänd men med stor förväntan gick jag in med öppna sinnen i detta nya företag, fast besluten att göra mitt bästa. Jag hade enda sedan den dagen jag började tänka mig själv som busschaufför sneglat på dessa gigantiska, häftiga och färgglada bussarna i Jämjö. Och plötsligt var jag en i teamet, Team Balder. Allt föll på plats och den gröna pärlan och jag har hittat på mycket roligt detta året.
Ja, så var det då det här med Blodomloppet. Vi bestämde ju i slutet på förra året att vi skulle vara med i loppet Pelle, Ingegerd och jag. Sen kom allt med Jenny emellan, men det gjorde nog saken ännu klarare. Oavsett hur det gick med allt skulle vi tillsammans vara med i Blodomloppet i Karlskrona på Jennys egen födelsedag den 12 maj. Och vi skulle göra det för Jenny! Vi döpte snabbt om loppet till Jennys Lyckorus, med orden "Tillsammans är vi starkast, alla ska i mål".
Jag anmälde ett lag á 5 personer, jag anmälde 2, 3, 4 lag. Alla släktingar, kusiner, fastrar, morbröder, alla ville vara med. När anmälningstiden gick ut hade jag anmält 11 lag, totalt 55 personer som skulle ta sig runt efter bästa förmåga. Jenny själv var drivande och bestämde snabbt att det skulle tryckas tröjor, knallrosa och plötsligt var tidningarna på och det skrev ett stort reportage.
Över påsken lämnade vi landet och körde till Oslo och Mia. Vi hade kanondagar i Oslo och även i Värmland på deras hytta där. Fina vårdagar där vi tränande backträning och mådde gott även om nätterna fortfarande var lite svala.
Väl hemma igen satte vi ca 7000 gran o tallplantor och jag körde några resor åt Balderbuss till Puttgarden och Kastrup bl.a. Vi avslutade april som vanligt på Hallagatan.
Maj 2014
Startade maj med att köra till Ullared med buss. Nu var det tredje gången jag var där detta året, men det skulle visa sig bli många flera. Andra helgen i maj körde jag Radio Blekinge till Halmstad och hade ett skönt dygn där. Radiogänget var ju också ett skönt gäng och jag ordnade givetvis så att det blev ett intervju med Jenny och Lyckoruset dagen efter.
För nu var det äntligen dags, 12 maj och nummerlapparna var hämtade, tröjorna fixade, vattenflaskorna från BLT med. Bussen från Kristianstad som skulle plocka upp deltagare längs hela Blekinge var förberedd. Ett stort tack till Buss-Niklas som ställde upp på detta som chaufför och som inte tvekade en sekund utan även sprang loppet. Stort!
Hela grejen var en enda stor lycka, även om det svettades och det fanns ett stort allvar i botten. Men jag ler fortfarande när jag tänker den kvällen. Och känslan när vi "lyfte" Jenny själv över mållinjen, sjungandes Ja må hon leva och hela publiken var med och vi grät och allt var bara så magiskt! Att vi sen gjorde kanontider, personbästa och över huvud taget tog oss runt, gammal som ung är fantastiskt. Jag hoppas verkligen vi kan göra detta på något sätt även nästa år.
Helgen efter åkte Hansi iväg med sina systrar till Småland för att umgås och paddla kanot. Och vi andra firade Sparrishelgen på bästa sätt.
Den 20:e maj körde jag en trevlig resa till Listerlandet och TrolleLjungby. Och det var väl i denna vevan allt drog igång. Det var ju så att när jag en gång för snart fyra år sen tänkte min första tanke att jag skulle köra buss, då tänkte jag "dagsresor, pensionärer, studiebesök på intressanta platser, att jag skulle få se och uppleva dels nya platser men också umgås med glada resenärer" Och i år har jag väl hamnat där jag ska helt enkelt. Detta mycket tack vare Balderbuss. Jag har svängt rundor med bussen över halva Sverige, jag har fikat och ätit gott tillsammans med goa, glada gäster. Jag har transporterat rullatorer, jag har packat gula kassar, blommor, glas, badkläder och mycket mer i bagaget på bussen. Jag och dom har blivit Vi och bussen och jag är en enhet.
I slutet av maj skickade vi iväg Josefin på skolresa till England, ett test på hur det skulle bli till hösten när hon skulle flytta hemifrån. Det blev tomt, men hon fick uppleva mycket på ett sätt man bara gör när man bor hemma hos någon familj i ett annat land.
Juni 2014
En annan sak jag drömt om är att få ta delar av familjen med på resor jag gör, och vi startade juni med att köra till Tosselilla och på guidestolen satt min miniguide Lisa. Vi hade en fantastiskt trevlig arbetsdag där. Sen blev det två svängar till Göteborg inom loppet av fem dagar och jag fick kvalitetstid med Anna&Mats. Mellan resorna hann vi med att fira Josefins 16årsdag också.
Sen blev det skolavslutning, Josefin gick ut nian med buller o bång, ett riktigt åskväder drog över Jämjö när de skulle åka traktor med vagn.
Sen ställdes bussarna, och vi tog välförtjänt sommarlov.
Och midsommar firades precis som det alltid gjorts med fantastiska vänner.
Juli 2014
Sommar, sommar, sommar! Eftersom vi hade Källarstugan fullbokad nästan hela sommaren hade jag ingen panik att vara tvungen att jobba utan jag kunde unna mig lite sommarsemester. Det är man ju inte bortskämd med, har inte funnits sen jag slutade på Metrima för sex år sen. Lisa passade på att fylla 10 år och hade både släktkalas och kompiskalas. Lite småkörningar blev det ändå, vi var bl.a vilse i Göteborg när vi skulle hämta innebandyungdomar. Jag blir inte klok på den stan, fast jag snurrat runt där en massa detta året. Jag kör ändå alltid fel någonstans och upptäcker nya ställen :-)
Sen eftersom jag inte hade så mycket jobb i juli och för att jag är intresserad av musik, konserter och evenemang nappade jag direkt när de sökte volontärer till Hasslöfestivalen. Det blev tre häftiga dagar där jag blev lite "mamma Volontär" och fick göra massa spännande saker. Jag bodde i tält och när sen Hansi skulle komma på lördagen så öppnade sig himlen och det tokregnade i ett helt dygn. Det är något med Hansi och festivaler... Och eftersom jag redan anmält mig till nästa års Hasslöfestival och att vi ska på Sweden Rock i år så känns regnstället jag köpte i höstas som en bra investering.
Helgen 19-20 juli tillbringade jag i Malmö, körde kryssningsgäster från Sturup via sightseeing i Köpenhamn till kryssningsbåten i Malmö hamn. Sen blev det en lat söndag innan jag körde Ölveanslutning hem. Veckan efter var vi med Torhamns LRF på Öland på intressanta studiebesök och på torsdagen ringde Peter och frågade om jag kunde köra tio dagar till Italien med Ölvemarks. Dum fråga, jag nekar sällan Italien. Så kom det sig att min önskan slog in två gånger detta året.mjag fick återigen styra bussen mot Italien och stanna till där. Det blev en härlig vecka, utmanande körning bitvis. Men jag kan ju numera skryta med att jag kört på formel 1 bana i Monte Carlo, Monaco, letat tryffel med hund i Alba, varit inne på casinot i Monaco, badat i Medelhavet, sovit i en alpby i Schweiz, strax söder om rastplatsen vi sov på i början av året förresten. Och allt på betald arbetstid. Nåja, jag kan väl också nämna kolossala köer på Autobahn, EN gnällig gäst som gjorde livet surt för många, galna vespor i Italien och nära monsunregn genom Österrike så vi inte kunde njuta av vyerna när vi passerade alperna. Men förutom detta så har jag ett alldeles fantastiskt arbete!
Augusti 2014
Det hann bli augusti innan jag kom hem från Italien och man märkte att Sverige började rulla igen efter semestrarna. Men ingen sommar utan en riktig rockkonsert, så den 7 augusti körde vi till Borgholm för att uppleva Sabaton på Slottsruinen. Som vanligt blir man aldrig besviken på detta bandet, de ger allt och det lyser i deras ögon av spelglädje. Sen hann vi också med en kräftnatt i de djupa skogarna i Småland. Och med oss hem hade vi närmre 100 kräftor. Riktigt bra kräftfiske.
Helgen därefter ställde Maxe till med kalas i Kristianopel och det blev också en magisk kväll med massa spelglädje, känt och okänt folk och många möten. Alla var där och det pratades om denna kvällen länge efteråt. Fast vi tog oss hem i tid för på söndagen gick flyttlasset för Josefin till Borgholm. Och det blev tomt här hemma.... Men när vi ser på Josefin idag vet vi att det var så rätt, rätt val av program, rätt ställe och så många nya vänner. Hon hade gjort sitt i Jämjö, nu har hon större mål och utmaningar.
Skolstart och så fick jag en körning till Stockholm. Och just den dagen Elisabeth skulle köra triathlon där så jag hittade Olivia och Lasse och hängde med dem runt och hejade.
Innan augusti hann ta slut fixade vi en klassfest med gänget från Lantbruksskolan. Det var visst 25 år sen vi slutade. Det blev en rolig kväll med många skratt, lite gråt och lite allvar. Dessa människor har jag delat allt med och de är så lätta att umgås med. Härligt att veta att de finns.
September 2014
Tanken var ju att jag skulle springa Tjejmilen även i år men det kom visst ett bröllop emellan. Ett tag tänkte jag försöka lösa det och hinna med bägge sakerna, men så tog förnuftet över och sa TT jag skulle fokusera på en sak. Och eftersom Anna sa att hon bara tänkte gifta sig en gång så var ju valet enkelt :-)
Vi rullade mot Strömstad och fick uppleva en underbar helg med så mycket kärlek. Det var så väl planerat hela helgen, det var små detaljer som gjorde hela upplevelsen total. Vem skulle komma på att bjuda alla på kanelbullar och jordgubbssaft på filtar på en udde vid havet strax innan bröllopet? Men just då var det bara så rätt. Anna, du har alltid haft en stor plats i mitt hjärta och jag önskar er bara ALL lycka!
Sen snurrade det på med bussresor på alla håll och kanter, jag var i Uddevalla, Nybro, Åhus, Glimåkra och på Skördefesten på Öland. Den helgen hade jag kunnat hålla ett helt föredrag om men jag konstaterar bara att då är det härligt kaos på hela ön!
Oktober 2014
Jag startade med att ta den gröna bussen och köra VikingLine. Åland ToR, en spännande upplevelse när man är helt själv och ska få allt att klaffa. Lyckas man är tillfredsställelsen stor. Och det gjorde jag. Dagen efter jag kom hem åkte jag och skulle städa bussen. Då hamnade jag rakt i ett reportage i tidningen.
Så snurrade vi vidare och stannade till den 11 oktober och firade min syster och svåger med stort 100årskalas i Svängsta. Ännu en kväll full av kärlek.
Sen blev det hockeykörningar och massa annat hela oktober. Jag hann också med att träffa mina gamla tjejkompisar en kväll. Ett gott gäng som känt varandra i över 20 år och där man inte behöver dricka massa alkohol för att kunna umgås. Vi drack bara vatten och hade väldigt roligt! Mer sånt!
November 2014
Ja, vad ska man säga. Denna månad jobbade jag mer timmar än jag någonsin gjort sen jag började köra buss. Jag var överallt och runtomkring och ibland visste jag knappt var jag var. Men plötsligt kan jag känna att jag har en erfarenhetsbank att ta till. "Här har jag varit förrut" Att man kan koppla bort gps, lita på magkänsla och känna att man faktiskt hittar det är en härlig känsla.
Men det blev inte så mycket annat gjort i november, å andra sidan kände jag inte av så mycket novemberdepp som jag brukar göra. Kan bero på att jag faktiskt får se ganska mycket dagsljus i bussen och att jag prioriterat träning när jag varit ledig.
December 2014
De två första veckorna höll samma tempo som november men sen har jag haft två härligt lata veckor fram till jul. Vi hann med glöggmys hos Annika, adventsmys hos Ingegerd och Julön i Kyrkhult på julafton. Viktiga möten med de som står mig närmast. Jag har hunnit göra det jag vill och struntat i det jag inte vill göra. Jag ska försöka ta det tänket med mig in i 2015.
Innan året tog helt slut hann vi ju också fira Joel som blev 20 år. Det firade vi med ett riktigt pizzakalas med pizza från bakugnen. Riktigt kul och det gav väl mersmak. Det var inte sista pizzan från den ugnen.
Ska man då summera 2014 så är väl även detta år ett "bussår" även om jag nu gjort det till en vardag. Men jag upphör aldrig att förvånas över hur rätt det känns. Jag tackar farfar än en gång!
Annars har fokus varit på familjen, träning, kost och hälsa. Detta ska följa mig in i nästa år då det blir ännu mer fokus på just "fokus" och en sak i taget. Jag ska sluta vara den multitaskande superwoman och istället bli lite mer ego, lyssna inåt, fortsätta med min yoga. Sen är jag ju anmäld till Tjejplanet tillsammans med Annika och vi ska utveckla vår löpning, får hjälp, stöd och pepp och så hoppas vi på en grym helg i Stockholm i september.
Lite nördstatistik bjuder jag också på. Som vanligt främst för egen del :-)
Antal körda mil med buss 2014: 4300 mil dvs ett drygt varv runt jorden
Antal incheckningar på gym: 38, varav 8 i januari och 9 i december (och så ett på värstinggymet i centrala Göteborg)
Antal löpta mil sen Mars 2014: 25,7 mil
Antal vänner på Facebook: 483 st (och inte en enda inbjudan på nyårsfest i år heller) Nu kopplar jag ner och kopplar bort och kopplar av resten av året.
Ikväll firar vi med lilla familjen, något vi väl får vänja oss vid.
Men till alla som orkat läsa detta ända hit vill jag bara önska ett gott slut, var rädda om er och så hoppas vi på ett Gott Nytt År 2015
