måndag 31 december 2012

Årets som gått 2012

Så sitter man nu här då, på årets sista skälvande dag och ska försöka sammanfatta. Jag gör det ju främst för mig själv, för det är så kul och fräckt att kunna gå tillbaka och läsa och känna känslan man hade just när man skrev det DÄR inlägget. Att kunna drömma sig tillbaka och känna att man kommit vidare i livet.
Om jag nu kallade 2011 för Bussåret så vet jag inte vad jag ska kalla 2012, för definitivt innehåller detta året också mycket buss... Och ni som inte är intresserade av vad jag åstadkommit bakom ratten kan nog lika gärna sluta här och surfa vidare till en annan sida.

Ni andra hälsar jag välkommen till 2012 årskrönika!

Januari
Året började på vår älskade glasveranda tillsammans med våra närmsta grannar Gunnar och Sofia som kom över i all enkelhet när nyårsmiddagen var klar. Vi delade lite vin och ost och pratade en massa. Precis som vi alltid gör när vi träffas. Vi hade inga raketer så när klockan slog tolv satt vi lugnt kvar i inne värmen och kikade ut och tyckte det var behagligt att slippa gå ut och frysa, mickla med tändare, stubiner och skrämma barn, hundar, hästar och kor. Då bestämde jag mig för att aldrig mer inhandla en raket och ta strid för detta fruktansvärt onödiga slöseri med pengar, risk för skador, misshandel av djur och miljöförstöring! Så ikväll göre sig fyrverkeri inget besvär hos oss. Om man delar min åsikt kan man gärna ta en koll på denna sida: begransafyrverkerierna.se
Åter till krönikan. Jag körde lite linjebuss i början av året och vid trettonhelgen tog jag HK Eklöven i en buss och drog mot Jönköping och Hallbybollen. Jag fick uppleva tjusningen med att vara bussförare och även mamma då jag sov tillsammans med 13 st 13åriga tjejer på luftmadrass i en fysiksal. Jag fick också uppleva spänningen, nagelbitningen, glädjen och även motgången med idrott. Efter att ha spelat superbra hela cupen mötte Eklöven ett bättre lag och förlorade i semifinalen. Så nära men ändå. Idrott är grymt när man såg tjejernas besvikna tårar, men i bussen på vägen hem lättade stämningen något. McDonalds i Växjö är ett besök jag sent kommer att glömma, men även det gav mig enorm erfarenhet. Och det är också den enda skadan jag åstadkommit under mina 1½ år som bussförare! Det är jag stolt över men just då när jag insåg att jag kört på en stor sten på parkeringen var jag inte kaxig.
Ja, så började då skolorna igen efter jullovet och jag körde linjebuss. Plötsligt började det surras om körningar till Alperna och då var jag inte sen att erbjuda mitt intresse. Ett av mina mål för 2012 var ju trots allt att få köra någon längre resa med buss och detta inföll ju redan 19 januari när jag som 2aförare körde min första skidresa till Val Thorens i Frankrike. Duktigt nervös men en smula kaxig och stolt tog jag mig an uppgiften. Och det var ju inte så farligt. Jag lärde mig snart att Skidresor består till 90 % av körning på autobahn, med farthållaren på 100, gpsen på målet och tankarna så långt ifrån tiden som är kvar innan vi är framme. De återstående 10 % består av klättring på serpentinväg, påläggning av snökedjor, vara social och trevlig mot sina resenärer och de andra förarna och att försöka lära sig sova i sovkabinen. Allt detta var lugnt och det resulterade i att jag pendlade 4 gånger ner under jan-feb. Jobbigt, jodå men nu sitter jag här och längtar dit igen.




Resa nr 3 och 4 gjorde jag med min soulmate, själsfrände Therese. Många var de som rynkade ögonbrynen när vi två skulle ta en egen buss ner: De två virriga blondinerna... Men vi bevisade väl en gång för alla att det klarade vi alldeles utmärkt. Att vi dessutom lastade upp varsin buss mitt inne i Köpenhamn innan, kom först ner på resmålet och hade nöjdaste resenärerna var väl bara ett plus i kanten. När vi sen blev stoppade på hemvägen av den Tyska Tullen kunde vi bara LE! Alla papper under kontroll och ifyllda korrekt! Vi fick dessutom en riktigt solig dag nere i ValThorens och skippade vilan och lapade sol på balkongen istället:


Februari
Ja, skidresorna fortsatte ju in i denna månaden så när väl sportlovet kom så tackade jag inte nej till att ta lite ledigt tillsammans med barnen och bara vara. Annars hände det nog inget annat att tala om i februari.

Mars
3 mars körde jag Hk Eklöventjejerna med bil till Jönköping för att spela DM,

 sen var det linjebusskörning för hela slanten.
Den 14 mars åkte jag till Växjö för att förbereda för Joel och hans Op av halsmandlarna. Lite läskig känsla att vara med när ens barn sövs och ännu värre när han vaknar upp och har så ont och hela han är ansluten till massa maskiner som larmar hela tiden. Men när de väl talat om för mig att de larmar för han har så låg vilopuls tack vare hans grymt bra kondition så blev jag lugnare. Efter en natt på barnavdelningen sen åkte vi hem och konstaterade i efterhand att operationen hade gått väldigt bra, han återhämtade sig snabbt. Den 18 mars hade Jämjö Bordtennisklubb sitt årsmöte och jag blev avtackad efter ett antal (6) år i styrelsen. Visst saknar jag klubben och allt man gjort i den men nu får nya styrkor ta över.
 I slutet av mars firade vi Benny och då hade Svärfar Karl precis trillat hemma och brutit armen så han hade blivit inlagd på ortopeden. Mer om detta nedan.

April

Plötsligt var vi då inne i april och jag började månaden med att sjunga i kören i Jämjö Kyrka. Den andra april kvitterade jag ut varsin IPhone till Josefin och mig och nu var man fast i Appleträsket :-) Joel åkte till Gotland för att fira påsken och i mitten av april kunde vi se och höra de kära vårtecknen som gravänderna och strandpaddorna.
Svärfar Karl låg kvar på sjukhuset och de hittade bara fler bekymmer ju längre tiden gick.
Lisa började orienteringsträna och jag körde Badminton-EM i Karlskrona med KHKbussen.


Den 21 april var hela familjen inne på sjukhuset för att hälsa på Karl och det var nog då som vi alla förstod hur dålig han var. Han hade dock en vilja att komma hem till Björkenäs igen så med lite lite tricks och fix fick han komma hem den 23 april. Den veckan körde jag skolbussen hela veckan, något som sen skulle visa sig bli mitt levebröd.
På torsdagen den 26 april kom Mia och John hem från Norge och vi höll alla andan för att de inte skulle komma för sent... Men de hann besöka Karl och även titta och lyssna på barnen som sjöng in våren så fint i Ådalen. Detta var sista gången vi har barn som sjunger där men jag tror att jag kommer att försöka komma dit nästa vår igen, det tillhör vårtraditionerna.
Så kom då lördagen den 28 april när ett stort hjärta slutade slå och Karl somnade in. Alla barnen var hemma och det var en varm vårdag och fåglarna kvittrade. En fin men ack så sorglig dag.
Vi var självklart tveksamma till att överhuvudtaget fira någon Valborg i år men kände att det kunde vara skönt att komma bort en stund så vi begav oss till Hallagatan och umgicks lite. Blev även ett dopp i tunnan framåt natten.

Maj
Maj kom med skönt vårväder och jag fortsatte i skolbussen. Känns inte jobbigt att köra när man möts av denna vackra natur en morgon i maj.

Joel spelade Flymanpokalen i Vedeby och kom hem med ett guld och ett silver. Den 12 maj föddes vår första kalv från Herefordkvigorna och sen ploppade det ut flera i snabb takt.

Den 13 maj var vi inne i stan och kollade på Cirkus Scott.

Den 16 maj var det så begravning för Karl med allt vad det innebär och sen den 18 maj åkte jag med Joel och Mats till JSM i Kävlinge. Jag missade ju JSM förra året på grund av en missad uppkörning och vi gjorde en deal, jag och Joel: "Om du klarar uppkörningen mamma, lovar jag komma till JSM igen". Jag höll min deal och så gjorde även Joel. Dock gick det väl inte riktigt så bra som han tänkt sig men en 8-delsfinal i dubbel blev det i alla fall. Med tanke på att uppladdningen inte varit optimal med , op och sorg, begravning mm så avslutade han ändå säsongen bra. Nu beslöt han lägga pingisraketen på hyllan över sommaren och bara träna fys. Ett klokt beslut.
I slutet av maj kom då äntligen Sommargrannen Karl-Axel, min äldsta vän, med Stockholmsbussen.


Juni
Plötsligt var sommarmånaden Juni här och vi laddade för skolavslutningar och allt annat. Vi åkte upp till Växjö en torsdagskväll för att se alla de vackra balparen som skulle gå på Procivitas Studentbal. Joel halkade ju in där på ett bananskal men de var ju helt klart det vackraste paret eller hur?



Josefin fyllde 14 och så slutade skolorna och då tog även jag lite ledigt. Jag tog barnen, tält, sovsäckar och metspö med mig och åkte till Hallandsboda där vi tältade två nätter och fiskade upp abborar som vi rökte, hälsade på mormor och morfar och umgicks med storebror i mitt gamla barndomskök. Kvalitetstid.



Sen blev det midsommar och den firades såklart som den alltid gjort här hemma. Dock var vi lite färre men kärngänget är kvar och traditionen lever vidare. Jag tog det dock väldigt lugnt eftersom jag hoppat på en "kinesresa" och skulle köra bussen till Stockholm på midsommardagen.

Nu ska jag förklara vad en "Kinesresa" är. Det är alltså en busslast kineser som flyger från Kina till St Petersburg, åker buss därifrån till Helsingfors, färja till Stockholm och det är där vi kommer in. Vi transporterar dem i fyra dagar, på rundturer i städerna, en natt på vart ställe och släpper dem sen i Köpenhamn där de sen ska vidare ner till Hamburg, Berlig, Prag för att slutligen flyga hem till Kina från Bratislava efter 14 dagar i Europa. Min uppgift var därför att köra stadsrundtur i Stockholm, parkera bussen vid Vasamuseumet..., vidare till Linköping, Göteborg, Helsingborg, Helsingör och Köpenhamn.

Det var ju ytterligare ett av årets mål att testa på detta, eftersom det är många i branschen som lever på detta hela sommaren. Det kommer dock inte jag att göra. Det här med att bo en natt på hotell i var stad, packa ihop, dra vidare varje morgon. Det livet har jag levt och det var mycket därför jag sa upp mig från Metrima, för att det sliter så.  Att köra runt med en 50buss inne i stadskärnorna i Stockholm, Göteborg och Köpenhamn. Nä, det är förvisso en utmaning men inget för mig. Men kineserna var trevliga, jag fick se mycket, kramas med Anna och Mats i Göteborg men allra bäst var att komma hem till Attanäs igen. Jag avslutade månaden med en lite speciell körning. Supporterbuss till Strandvallen för att kolla Mjällby AIF. Givetvispassade jag på att stå bland Sillastryparna och skrika lite.


Juli
Vi startade Juli med Kalas för Lisa eftersom vi planerat att åka till Gotland under hennes födelsedag. Och så blev det, vi packade in hela familjen i bilen och tog färjan över till Gotland och hade några riktigt mysiga dagar på ön. Vi blev synnerligen väl mottagna av familjen Lindström som överlät hela huset till familjen Svensson, medans de själv fick sova på soffan. Jag har fortfarande lite dåligt samvete för detta. Vi passade på att besöka Kneipbyn och köra runt lite på södra delen av ön.

 Åt gott, badade lite och umgicks mycket i lugn och ro med fam Lindström. En väldigt behaglig semestertripp.
När vi kom hem laddade vi för Hasslöfestivalen, något vi pratat om i många år men aldrig kommit dit. trots ösregn fick vi ändå uppleva några fantastiska ögonblick. Att få se och höra Mikael Whihe sjunga Titanic och Flickan och kråkan, att få höra kulsprutan i "We in the army now" med Status Que och Loreens suggestiva trummor i "Euoforia" är mäktigt. Dock är nog spelglädjen hos Vapenbröder minnet som sitter kvar längst. Dessa grabbar med glimten i ögat, fullständigt naiva men ändå ödmjuka inför uppgiften.
Efter dessa lata veckor var det dags för lite linjekörning igen innan vi ställdes inför nästa utmaning. Bergkvarabuss stod som ensam aktör vid O-ringen i Halmstad. Vi skulle frakta 30000 pers till och från etapperna. Vi hade 100 bussar på plats, körde i 17 kolonner med 4 bussar i varje var femte minut. Något som krävde en fantastisk logistik men det fungerade utmärkt och det är helt klart den roligaste jobbveckan detta året.

Vi skrapade ihop 85 timmars arbete denna veckan och det blev inte många timmars sömn, men oj va kul vi hade. Med så många fantastiska kollegor igång och alla nära ett leende så var det värt det. Detta var ju också den varmaste veckan under sommaren och när vi hade en ledig dag på onsdagen var nog temperaturen uppe i nästan 30 grader.

Augusti
Ja, nu var sommarledigheten slut och jag körde linjebuss igen. Lisa fortsatte klia sig som hon gjort hela sommaren och det blev ytterligare ett läkarbesök då de snabbt konstaterade Skabb...Fullständig sanering på schemat. Allt skulle tvättas i minst 60 grader. Tackar för att vädret höll uppe och att det trots allt var sommar men detta var ett jobb man inte vill göra ofta.
Annika passade på att fylla 40 och vi var på kakkalas hos henne.
Så började skolorna och min skolbuss började rulla igen. Kul att träffa "mina bussbarn" igen och även några nya små 6åringar som började åka. Jag kom även igång med min löpning, ett annat mål för året. Investerade i löpskor och började lufsa lite. Det gick över förväntan och kändes riktigt bra. Ett bakslag blev det då när jag lämnat blod och de ringer upp mig samma dag och frågar hur jag mår. Urusla blodvärden pga. att jag slarvat med mina järntabletter. Jag var så trött att jag skulle kunnat sova dygnet runt och träning var inte att tänka på. Men när jag väl fick in rutinen med järntabletterna kom orken sakta tillbaka.
I slutet av augusti var vi hos Therese och hämtade hem två underbart söta kattungar,

Molly och Laban som förgyllt vår höst med att klättra i gardinerna, lekt under trasmattorna och busat med julgranen :-)

September
Lisa slutade sin orieneringsträning med ordet "TRÅKIGT" och därmed var den eran slut. Hon började istället med Arobics och trivdes med det. Så kan det gå. Josefin började sin konfirmationsläsning.
Det var även här i september jag gjorde ett bus när jag hört rykterna att min syster skulle åka med Ölvemarks till Barcelona. Jag insåg nämligen snabbt att det var en resa jag kunde köra så jag lobbade in mig som 2aförare och den 21 september gav vi oss iväg. 210 mil senare rullade jag in med bussen i Calella och framför oss hade vi en mysvecka vid medelhavet tillsammans med Bästa förstaförare Anki, Bästa guiden Mia och med Ingegerd och Hampus.








Det var på väg att bli höst även i Spanien och vädret var inte det bästa, och som chaufför på en sådan här resa blir det inga lata dagar på stranden ändå. Men kul med lite luftombyte och så mycket fina platser jag fick se och uppleva. Jag hann även umgås en hel del med syster och det är kvalitet. Sen drog vi på oss en fantastisk förkylning som skulle senare skulle visa sig hålla i hela oktober månad, men men...

Oktober
Som sagt, denna månad var jag mer eller mindre sjuk hela månaden. Men skolbussen rullade, men mycket mer var det inte. Vi firade Karl och Ingegerd och den 18 oktober stod jag åter där och väntade på Stockholmsbussen, men denna gången för att Karl-Axel skulle åka hem. Alltid lika tråkigt och ju fler år som går, ju äldre blir han och tankarna går... Men han kommer säkert att överleva oss allihop.
Sista veckan i oktober har barnen höstlov och det bästa med att köra skolbuss är ju att man själv kan vara ledig när barnen är det. Startade höstlovet med en liten tjejfest hos Therese.

 Den sista oktober rullade vi iväg med Saaben på hala vägar mot Ullared. Vi fick tag i ganska mycket och upplevelsen var ju stor :-)

November
Årets tristaste månad förgylldes med några fina, spännande handbollsmatcher, ett roligt 35årskalas på Hallagatan och en tripp till Helsingborg med handbollstjejerna och FlickSM steg 2. Jag fixade även ett gymkort för att kunna hålla igång träningen även nu under årets mörka del. Skönt att kunna träna ordentligt även när det är snöstorm ute.
November avslutades med en kanonkonsert med Bästa Sabaton. Jag är en allätare när det gäller musik och jag älskar att gå på konserter. Men för att jag riktigt ska njuta måste jag se spelglädje hos artisterna. Det måste lysa i deras ögon och man ska se att de verkligen tycker det de håller på med är det roligaste de vet. Då kan jag se vilken artist som helst och bli glad. Detta behöver man aldrig fundera över när man ser Sabaton, de har verkligen kul på sina spelningar och får därmed ett fantastiskt gensvar från publiken. När Jocke skriker "Hoppa!" så hoppar man :-)

Jag har varit på många spelningar där man ser i deras ögon "Ännu en dag på jobbet" och då kan de lika gärna lägga ner direkt.

December
Vi började denna julmånad med att åka till IKEA för att leverera Joel till Fam Lindström. Lovisa hade fått tag på lägenhet och mycket skulle inhandlas. Så mycket att det slutade med att jag fick sätta Joel och Lovisa på tåget eftersom de inte fick plats i bilen.
Den 8e trotsade vi snöstormen och drog till Öjavad och hade glöggmys med hela släkten. En härlig eftermiddag som innehöll såväl pepparkaksbak som längdskidåkning.

Skolbussen halkade runt på vintervägar och jag fick verkligen känna på alla typer av vinterväglag. En morgon satte jag mig i en snödriva men det var också enda gången. Numera finns det alltid sand i burkar i min buss.

Torsdagen den 20 dec ställde jag bussen, samlade ihop familjen och tog julledigt. Givetvis kom förkylningen som ett brev på posten men det blev jul i alla fall. Bästa storebror Pelle kom på Lillejulafton och sen trotsade jag återigen snöstormen och begav mig ut till Sturkö på kvällen för att hämta hem barnen som varit på en mysig kusinträff och sen in till Stan för att hämta Lovisa vid tåget. Det blev en mysig julafton även i år med lutfisk till lunch med knärullad senap. Denna gången fick Joel axla rollen som Senapskung.


Och efter en lat juldag laddade vi om med lutfisk med min mor o far, Ingegerd och Eskil och Hampus på Annandagen.
Sen kom då dagen min son Joel väntat så på. Hans 18årsdag.

Jag kan fortfarande inte fatta att det gått 18 år sen jag blev mamma. Nu är han redo (nåja, på pappret i alla fall) för vuxenlivet, men jag lovar dig Joel, jag kommer alltid att vara din mamma! På gott och ont.
Den 29 december plockade jag fram det obligatoriska julklappspusslet och satt med hela dagen, inget kan få mig så avkopplad.
Så är det då nyår igen och ikväll firar vi in 2013.

Då är det väl på sin plats att summera, dra upp nya planer och en stunds eftertanke.
Det har varit ett bra år, jag har kört mycket buss och jag är glad för att fått köra skolbussen Jämjö-Skrävle en stor del av året. Jag tycker jag har världens bästa jobb när jag kör den.
Vi har mist våran Karl, min svärfar, barnens farfar och framförallt min mans pappa. Det har varit tungt, men vi bär med oss mycket av honom i oss. Det har svetsat samman släkten ännu mer och ett exempel på det är väl när barnen själv arrangerar en kusinträff och vad jag förstod så kommer den att bli tradition.
Som vanligt har jag inga nyårslöften att avge men mål för 2013 har jag. De behåller jag för mig själv tills vidare. Men några av mina mål för 2012 har jag ju avslöjat här, det var ju att få köra utomlands med bussen, att komma igång med träningen och att må så bra jag kan, genom att umgås med människor som ger mig energi, att tänka positivt och att göra det bästa av situationen.
Så med de orden önskar jag alla

Ett gott slut och ett Gott Nytt År


lördag 29 december 2012

Skäms....

Men när jag nu gick in på min blogg ser jag att jag inte lyckats få till ett enda inlägg detta året! Får väl skylla på att jag haft ett bra år med mycket att göra och att jag numera skriver genom Facebook och Twitter, men det är lite synd om er som under hela 2012 suttit och väntat.
Håll ut för på nyårsafton kommer en årskrönika precis som vanligt. Med allt vad jag har sysslat med under året och tankar och funderingar runt det nya året.
Så håll ut, på måndag kommer den!

Puss o Kram
Anna-Karin
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...