Jag har sagt det förr...

..men jag älskar verkligen Italien.

Jag älskar kulturen , maten , naturen och levnadsstilen. Första gången jag var i landet var på en skidresa till Canazei. Det ligger strax efter Brennerpasset på vägen mot Bolzano och jag var helt såld! Vi var som vanligt tidigt uppe och upptäckte välpistade sköna pister och inget folk. Det visade sig att italienarna själva inte var lika morgonpigga som vi. Detta gjorde att vi hade backarna för oss själv i princip fram till lunch. Sen var det en pastalunch och så vidare i smöriga backar. Framåt tre på eftermiddagen blev det åter lugnt i backen. Då satt alla Italienarna i solstolar i söderläge.

Just denna sköna "layback" mentalitet tilltalade mig direkt. Att jag sen fick frossa i pasta och pizza på kvällarna och förgylla det hela med rött vin gjorde ju det hela perfekt.
Ett annat år åkte vi till klassisk svenskmark i Madonna de Campiligo  Ingemar Stenmark tog sin första världscupseger där 17 dec 1974, då var jag 3 år och icke vetande om slalom....
Där slog det mig hur hemma jag kände mig där. Fast man var långt hemifrån och hela resten av familjen befann sig i Sverige, kunde jag känna mig hemma i Madonna De C. Jag kan fortfarande inte riktigt sätta fingret på vad det var, men någonting fick mig att känna att Italien är mitt andra land.
Tredje gången jag var i Italien var på vår tågluff för snart två år sen. Då hamnade vi i Milano i ett par dagar och återigen fanns känslan där.
När jag nu var på den Magiska Aftonen på Öland för ett par veckor sen och jag fick påtalat att "jag skulle stanna till i Italien" blev jag nästan mållös...
Ja, ingen vet vad man hamnar, men jag har en känsla...Nu har vi ätit en god middag som gått i Italiens tecken och jag är så nöjd så. Nu är det dags för lördagsmys framför tvn med resten av familjen.
Sköt om er och ha en fortsatt trevlig helg

Kramar

Och så ett stort grattis till Oskar!